Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja», sade fru Ingeborg. »Och om du än haft det
svårt på sista tiden, så ha dock dina barn kommit fram
världen.»
»Det tycker jag inte», svarade den sjuka. »Hans
Lindenov och Hannibal Sefoested ha skändligen bedragit
mig på de penningar jag lånat dem, och Leonora
talade nyligen om för mig, att Holger Vind förlupit
Sofie Elisabeth. Hedvig ser jag aldrig till, men de
säga, att hon förslösat alla sina ägodelar.»
»Än Leonora då?» sade fru Ingeborg.
»Leonora är god», svarade fru Kirstine, »det har
hon varit sedan hon var liten.»
»Hör du aldrig ifrån Dorothea Elisabeth?» frågade
Ingeborg Arnfelt.
Kirstine Munk såg på henne. Så slog hon till ett
muntert skratt.
»Ack, du enfaldiga Ingeborg», sade hon. »Vet
du då inte, att Dorothea Elisabeth är en gökunge?»
»Men Kirsten då!» sade fru Ingeborg.
Den sjuka fick ett så våldsamt hostanfall, att hon
domnade av. När de slutligen skakat henne till liv
igen, talade hon inte mera om det och sade överhuvud
taget inte många sammanhängande ord därefter.
Så kom slutligen den dag, när Kirstine Munk
skulle dö.
Prästen herr Jens var hos henne från tidigt på
morgonen och bad och predikade, så att svetten lackade
om honom. Han talade om Jesu död för våra
synder.
»Hans nåde måste dö», sade fru Kirstine.
»Alla måste vi dö», sade herr Jens. »Och våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
