Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kungens om vilka som skulle få åtnjuta äran att hålla
vakt.
Folket strömmade förbi kistan i stora skaror, bland
dem var också madam Moth och Sofie Amalie i
sällskap med Nikolaus Bennich och Else. Holger
Parsberg satt hemma hos doktorn, som låg till sängs.
Madam Moth slukade med blickarna all den kungliga
prakten och neg för varje guldsmidd herre. Sofie spanade
förgäves efter en skymt av den unge kungen.
Och ändå var han i kyrkan just då hon passerade
castrum doloris.
Han hade innerligt tråkigt denna tid, då sorgen lagt
sin hand tungt över hovet och hela landet. Nu stod
han bakom ett förhänge och såg sina undersåtar visa
kung Fredrik den sista hedersbetygelsen. Bredvid
honom stod Morten Skinkel, som han dagen efter sin
tronbestigning gjort till överstekammarherre,
geheimeråd och medlem av statskollegiet och högsta domstolen.
Och så påfallande var Sofie Amalies skönhet att
kungen och Morten Skinkel samtidigt sågo på henne
och studsade.
»Vem är den där sköna jungfrun?» frågade kungen.
»Ers majestät har sannerligen rätt», sade Morten.
»Ett vackrare fruntimmer har ers majestät näppeligen
under sin spira. Om ers majestät vill vänta här ett
ögonblick, skall jag taga reda på vem hon är.»
Kungen nickade och tog inte ögonen ifrån henne.
Om en stund kom Morten Skinkel tillbaka.
»Det är Jungfru Moth», sade han. »Livläkarens
dotter. Ers majestät minns väl att vi en gång hälsade
på honom i Badstustrede. Jag minns nog det vackra
barnet, men nu har hon sannerligen blivit hundrafallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
