Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra färdigheter, och då var han mera nöjd med
henne.
Hon sjöng för honom, och han berömde mycket
hennes sång.
»Din röst är mild och munter som dina ögon»,
sade han.
Och han berättade för henne om de nya och
sällsamma instrument, de nu använde vid hovet, framför
allt om ett, som hette klavér, och som hade så många
och fina toner och stod på Rosenborg och trakterades
av en fransk spelmästare.
Hon dansade för honom, och han fröjdade sig över
hennes behagfulla rörelser. De lekte, att han var
kungen, och hon korn in och gjorde sin reverens. Han
lärde henne, hur hon skulle hälsa på drottningen och
prinsessorna, och vilken grad av hövlighet, hon skulle
visa var och en av dem, som voro vid hovet.
Det var för det mesta ute i parken han undervisade
henne i galanteriets vanskliga vetenskap. Han gick dit
ut stödd på sin käpp och hennes arm, satte sig på en
bänk och kommenderade henne.
En gång, när de voro som mest ivriga, gick
storkanslerinnan förbi. Hon såg på dem med ett hånfullt
leende, men gick förbi utan att säga ett ord. Så var
deras glädje dödad för den dagen, och de smögo sig
tysta in i slottet. Men nästa dag hade de glömt det
och lekte muntert igen som förut.
Stundom oroades han av att Anna Sofie kände så
få människor. Då inbjöd han till fest på Klausholm,
och så stort var hans rykte som gästfri och galant värd,
att han fick gården full av folk vid minsta vink.
»Jag är för gammal», sade han till Anna Sofie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
