- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Anna Sofie Reventlow /
53

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med den där puckeln. Den kvinnan är högsinnad och
har ett härligt hjärta. Hon var så mild mot den
stackars Anna Kathrine, när din mor körde henne på
porten. Det skall jag aldrig glömma. Men du må tro,
att jag har också tänkt på henne i mitt testamente, så
att hon kan gå fri och frank härifrån vilken dag hon
vill. Kan du säga mig, varför din mor tål henne?
Aldrig har jag kunnat begripa, att hon kunnat fördraga
någon på Klausholm med ett så ljust sinne och
kärleksfullt hjärta.»

»Jag tror, att det kommer an på puckeln», sade Anna
Sofie och skrattade.

Och storkansleren skrattade, så att tårarna trillade
nedför hans kinder, och Jytte Vibe blev ditkallad och
skrattade också. Han berättade om hennes far, som
hade varit hans gode vän, hur präktig han var och hur
klok i rådet.

»Jo, jo», sade storkansleren, och såg muntert på
Jytte, »jag har tömt mången bägare tillsammans med
din far, Jytte. Visserligen drack han mera, än han tålde,
och det underblåste febern, när den angrep honom, men
skam den, som är försiktig i ett muntert dryckeslag.
Själv skulle jag ha kunnat leva länge än, om jag alltid
tänkt på ålderdomen. Men vem vet, vad framtiden
kunde ha skänkt mig. Jag tänker, att det är bra som
det är, och går med förtröstan döden till mötes. Vore
det inte för lilla Anna Sofies skull...»

»Hon reder sig nog, herr storkansler», sade Jytte.

»Det gör hon visst», svarade han. »Det är också
min tro. Men du skall stå henne bi, Jytte, när det
kniper. Det vare långt ifrån mig att önska min dotter i
något slags odygd och lättfärdighet, men allraminst vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/4/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free