- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Grevinnan Danner, Volym 1 /
276

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

roligt. Eller är han förvisad, liksom jag? Och varför
har du lämnat baletten?»

»Det är jag, som släpat honom hit», svarade Hanne.
»Men om ers kunglig höghet vill värdigas stiga in i
mitt ringa hem, skall jag berätta alltsammans.»

Prinsen såg sig omkring. Ingen militär syntes till.
Han kunde se hörnet av generalsbostället, men hela
huset tycktes sova och gjorde det väl också nu i
middagstimmen. Till och med skiltvakterna hade lämnat sin
post. Antagligen hade generalens allsmäktiga
hushållerska hämtat in dem för att bjuda dem på kaffe.

»Ja, det går väl för sig», sade han. »Men annars
måste jag vara försiktig, lilla Hanne. Varje steg jag
tar bevakas noga och inrapporteras för kungen av den
gamle boven.»

»Nej, vad säger ers kunglig höghet!»

»Har du långt hem?»

»Nej, det är bara strax om hörnet», svarade Hanne.

Och kort därpå satt prins Fredrik i hennes lilla
förmak. Kristensen stod midt på golvet och bugade sig
gång på gång och ville dra sig undan.

»Du kan stanna, Kristensen», sade prinsen. »Din
fru och jag äro gamla bekanta. Inte sant, Hanne?»

Han nöp henne och hon skrek tillgjort. Kristensen
log och gick sedan sin väg, trots den furstliga inviten.

Och Hanne satte sig i prinsens knä, slog armarna
om hans hals och kysste honom.

»Förlåt mig, ers kunglig höghet», sade hon,
liksom förlägen över sin djärvhet. »Det var bara det
att jag inte kan glömma de lyckliga stunder, då ers
höghet var så nådig och hälsade på mig i Köpenhamn.»

»Ja, det var då det», sade. prinsen med en djup

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 28 22:46:30 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dandrott/5/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free