Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - "Din broders blod..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
aldrig blivit använd och Björndöd grubblade över
orsaken. På jordvallen, som kastats upp, växte
redan gräs, men graven hade icke fallit igen, ännu
var det nog djup för ett självdött djurs kropp att
vila i.
Ett självdött djur, eller ett dödat djur — det
kunde just göra detsamma, tänkte Björndöd. Eller
en död man! Alla skola ändå till sist ligga i en grop
med mycket sten och jord till täcke, detsamma när
det sker, åtminstone ibland och för somliga.
Han sneglade bort till Lågo, som lättjefullt sträckte
sig vid elden. Han såg också utåt de grönglänsande
vågorna, som tumlade om ute i månskenet på
fjärden. Det såg inte ut att stilla av, de skulle nog få
ligga här hela natten.
Han tog upp en skarpkantad sten och vägde den
i handen. Om en man finge ett slag i huvudet av en
sådan sten, skulle han komma att behöva en sådan
där grop att vila sig i. Men det berodde på hur
pass stark hand som förde stenen. Björndöds hand
var mycket stark.
Tre gånger lade han bort stenen och när han
sista gången tog upp den, stoppade han den
innanför skinntröjan och gick bort till elden och lade
sig på nytt. Lågo hade somnat, Björndöd ville aldrig
slå en sovande man.
Han låg och betraktade Lågo, som handlat som
en skurk mot honom. Nu skulle han bli Lagos dräng!
Björndöd tänkte på kvinnan som väntade på ett eget
hem och han lät sin hand smyga in under jackan
och smeka den skarpa stenen.
Om allt fortsatte att gå som det hittills gått, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
