- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
195

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

195

oregelbundet men mycket människovänligt ansikte,
med hög panna och klara ögon med någonting
ovanligt världsfrämmande och frånvarande i
blicken. Draget kring munnen kom hans ansikte att
göra intryck av någonting löst, okomponerat, och
David trodde sig ej ta miste på att denne man
vacklade mellan förtvivlan och uppsluppenhet. När han
sagt sitt namn, ryckte bägge ateljéns invånare till och
stirrade på varandra. — Det är alltså inte dansken!
sade Martinus lågt, som om han blivit missräknad.

Men när David utförligt förklarat vern han var
och till vilket ställe han trott sig komma, brast Terje
— mannen i sängen — ut i ett så hjärtligt och
våldsamt skratt att han glömde spottningen i fulla fem
minuter, varefter han bad David vara välkommen att
ligga på golvet över natten om han ville. Efter en
halv timmes ytterligare förtroende å ömse sidor
letade Terje rätt på ett spritkök och började laga
kvällsmat, en halvtömd brännvinsflaska kom fram ur
ett skåp och de tre åto och drucko tillsammans lika
ogenerat hjärtligt som om de alltid känt varandra
och alltid brukat träffas klockan tolv på natten för
att äta. David var med ens borta från allt sitt gamla,
han till och med började sjunga efter maten, medan
Terje, redan åtskilligt vimmelkantig i huvudet,
kokade kaffe, Martinus förföll till fåordighet, satte sig
i ett hörn, höll händerna som en lur framför
munnen och visslade improviserade melodier oavbrutet
och energiskt och med en uppsyn som om han lett
en hel orkester. Under tiden stod David mitt på
golvet, serverande sig själv ideligen det ena glaset
efter det andra av vad som fanns kvar i buteljen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free