- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
103

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

— Jaså, jaha. Gubben vek ihop skjortan och vände
ryggen åt sällskapet som också avtroppade med god
fart.

Nu rökte hela laget för full hals, under det man
kom allt närmare kyrkbyn. Torsten kände sig kuslig
till mods. Det här var ju yrkestjuvar. Men han hann
inte långt i sina funderingar på att hädanefter gå för
sig själv, ty en svart figur dök upp på vägen långt
borta. Han gick litet lutad, var blek och mager,
kunde vara trettio år och hade ett lungsiktigt utseende.’
Pojkarna talade om att det var en halvskojare. Med
detta menade de att han var till hälften tattare. Han
lagade ryssjor och nät och så stal han, och han hade
en bror som hette Håkan-Fredrik som var en svår
slagskämpe. Om man nu skulle ge den här ett nyp,
för han var ensam och tordes nog inte ge igen, "för
då blev bror hans skinnlös ifall han kom till bruket
sedan", sade Lasse. Torsten blandade sig inte i saken.
De här pojkarna voro ju egentligen snälla, och det
var ju bara fråga om att reta den där kraken. Fast
man kunde ju låta honom gå, tyckte han till sist.

Det fanns en liten uppnäst, nästan alltid osnuten
pojke i laget, vilken sällan gjorde annat än småsvor
över allt och alla. Han hade ett litet huvud som en
dvärg och nästan röda ögon, men hans rörelser voro
kvicka som en katts. Och Lasse gick förut, och när
den bleke mannen mötte gänget gjorde han en lov
för att inte snudda vid dem. Då stack Lasse fram sitt
ena ben framför mannens ben och ögonblickligen var
den lille rödögde bakom och gav karlen en spark i
veka ryggen så att han kastades huvudstupa med
huvudet före i landsvägen varpå laget lugnt gick vidare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free