Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
under tiden viskade i mitt öra. Jag lade hennes
armar om min hals, och hon lät mej göra det, och jag
minns att då viskade hon något om ädla hjärtans
kamp mot det låga och nedriga. Hon vred sej lite
oroligt under tiden, och flämtade fram något djupt
ord då och då. Mellan var gång jag kysste henne
sade hon något om kärlek för kärlekens egen skull,
som jag inte minns. Men då hade jag slutat att svara
henne. Vi var för nära varandra, vi såg inte alls på
varandra, men vi brottades en liten smula, och sen
så pratade vi inte mer, det vart alldeles tyst ett tag.
Hon satte sej opp sedan, tog med händerna bakåt
nacken, fick tag i en hårnål, som hon stoppade i
munnen, och så sa hon:
— Oh, my, så du rufsat till mej, då!
Sen så gick hon bort och reglade dörren, så att
ingen skulle kunna överraska henne, när hon
kammade sig framför min spegel. Jag skrattade lågt —
kunde jag annat, jag väntade på bannor, men det
kom inga, utan hon sade att hon inte kunde med
ryssen, han var för sinnlig.
När hon var i dörren och skulle gå, sade hon,
att om hon tvivlat på mina rena avsikter med den
andra förut, så nu tvivlade hon inte mer. Hon sade
att hon liksom lärt känna mej litet bättre nu. Hon
önskade oss all möjlig lycka och så vidare.
Hon började sjunga en sång, när hon gick sin väg,
och hennes ansikte strålade av en själens
tillfredsställelse, vilken endast kunde härröra från minnet av
de ädla ting, hon nyss så underbart låtit oss bägge
fröjdas åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
