- Project Runeberg -  Dår-Huset, Comoedie af Fem Acter /
67

(1741) [MARC] Author: Reinhold Gustaf Modée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hwar Selinde just kommer. Gå mans Er wäg: jag will stå litet
på lur här bakom, för ro skuld, och höra hwad har hon at
säga. Leander går ut.

——————————————————————————

Scena 3.

Selinde ensam, utan at bli Trulls warsse, som står något afsides.

Selinde.

Jag wet sannerl. intet, huru det nu mera är fatt med mig,
för jag kiänner mig nu intet igen sielf, och är intet samma
menniskia, som förr. Hit intills har jag på alt sätt lefwat
nögd, och ei wetat af det ringaste bekymmer eller oro uti mitt
sinne: all min trachtan har endast gådt derhän, at hafwa mina
nipper, och min granlåt, uti sin ordning: at kläda och föra mig
så upp, som ett Fruentimber anstår: at wara uti deras umgänge
af mitt kiön, som warit mina wänner: och när jag warit ensam,
har mitt enda nöje bestådt deri, at roa mig med min lilla
Jolie, som så länge giordt mig ett ständigt och troget sällskap. På
sådant sätt hafwer jag hit intills merendels förnött min tid, och
när jag sådana små innocenta nöjen haft, hafwer jag intet brydt
mig om något af alt annat. Men nu är jag aldeles som en omwänd
hand emot förr: mitt förra tranquilla sinne hafwer helt och
hållit öfwergifwit mig: jag finner ei mera behag uti det, som jag
hitintills roat mig åt, utan kiänner deremot en owanlig och hemlig
oro upstiga i mitt sinne, som jag förr intet wetat af, och som
giör at jag numera hwarcken trifs i enslighet, eller mina förre
wänners sällskap. Hon stannar litet: Af alt är ändock detta det underligaste,
at jag intet sielf wet en gång orsaken, till en sådan
hastig ändring. Betäncker sig åter något: Jag kan aldrig tro at denne
Leander — — — stannar af.

Trulls. Säger imedlertid afsides: Ha! ha! du goda Mademois.
nu förstår jag, hwad klåckan är slagen: och skall jag wäl mera
få dig till bekiännelse, innan leken lycktas.

Selinde. Continuerar: men huru kom jag at nämna denne
främmande karlen, som jag aldrig mer än en gång sedt: Jo tyst,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/darhuset/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free