Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Jag ser mig omkring och gör en upptäckt - XX. Steerforths hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
»vi visste inte, att mr. Copperfield var någonting
så särskildt. Mr. Copperfield kan få sjuttiotvåan, om
det passar bättre. Rummet bredvid ert, sir.»
»Visst passar det bättre», sade Steerforth. »Styr
om det där genast.»
Kyparen skyndade att verkställa befallningen.
Steerforth, som var mycket road af att man
förpassat mig till fyrtiofyran, skrattade återigen och
klappade mig återigen på axeln samt bjöd mig att äta
frukost med honom följande morgon klockan tio —
en bjudning, som jag var blott alltför stolt och lycklig
att antaga. Som det nu var ganska sent, togo vi
våra ljus, gingo uppför trappan och sade hvarandra
ett hjärtligt god natt vid hans dörr. Jag fann mitt
nya rum mycket bättre än det första, där fanns ingen
unken lukt, och där stod len ofantlig säng med sängtak,
en riktig liten fastighet. Bland kuddar, som kunnat
räcka åt sex, somnade jag snart, uppfylld af sälla
föreställningar, och drömde om det gamla Rom,
Steerforth och vänskap, tills de tidiga morgondiligenserna
drogos ut genom det underliggande porthvalfvet och
kommo mig att drömma om åskan och gudarna.
; KAP. XX.
Steerforths hem.
Då städerskan följande morgon vid åttatiden
knackade på min dörr och underrättade mig om att mitt
rakvatten stod utanför, kände jag det mycket svårt
att icke ha bruk för det och rodnade där jag låg i
sängen. En misstanke att hon kanske skrattat, då
hon sagt det, aggade mitt sinne under hela tiden
jag klädde mig och gaf mig, det kände jag, ett
23. — Dickens, David Copperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
