Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Goda och onda änglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
hvilken han tryckt den, och strök den tankfullt öfver
sin magra käk, som om han rakat sig.
Jag minns mycket väl hur mitt hjärta slog af harm,
då jag såg hans listiga ansikte, på ett särdeles
lämpligt sätt belyst af det röda eldskenet, bereda sig till
ett annat samtalsämne.
»Master Copperfield», så började han, — »men
kanske hindrar jag er att gå till hvila?»
»Nej, det gör ni inte. Jag lägger mig vanligen
sent.»
»Tack, tackj, master Copperfield! Visst har jag,
det är sant, höjt mig något från den ringa
ställning-jag innehade, då ni först var så god och tilltalad©
mig, men ödmjuk är jag än. jag hoppas jag aldrig
skall bli annat än ödmjuk. Ni måtte väl inte betvifla
min ödmjukhet, om jag nu ger er ett litet förtroende.
Ni måtte väl inte det, master Copperfield ?»
»Åh nej», tvingade jag mig att säga.
»Tack, tack!» Han tog upp sin näsduk och
började torka insidorna af sina händer. »Miss Agnes,
master Copperfield —»
»Vidare, Uriah!»
»Ack, så roligt att så där oförbehållsamt bli
kallad Uriah!» utbrast han och ryckte till som en fisk
i konvulsioner. »Tyckte ni inte hon var bra vacker
i kväll, master Copperfield ?»
»Jag tyckte hon var sig lik’ som alltid: öfverlägsen
hela sin omgifning i alla afseenden», svarade jag.
»O, tack, tack! Hvad det är sant!» sade han. »Jag
tackar er så innerligt för det!»
»Åh, för all del»;, sade jag högdraget. »Det finns
intet skäl hvarför ni skulle tacka mig.»
»Jo, ser ni, master Copperfield», sade Uriah, »det
är just det förtroendet jag ville taga mig friheten att
gifva er. Ringa som jag är» — nu torkade han
händerna än ifrigare och. såg ömsevis på dem och på
elden — »ringa som min mor är och ringa som vår
torftiga men ärliga boning alltid varit, har jag dock
sedan åratal burit miss Agnes’ bild i mitt bröst. — Jag
tvekar inte att ge er, master Copperfield, detta för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
