Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L. Mr. Peggottys dröm går i uppfyllelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
886
»Sade bon, när ni kunde vänta att återse henne?»
frågade jag.
»Nej, master Davy», sade han och förde handert
tankfullt öfver (ansiktet, »jagi frågade henne också
om det, men hon: sade, att det var mer jä!n hon visste.»
Som jagi sedan länge afstått från att hos honom
uppmuntra sväfvande förhoppningar, gjorde jag ingen
annan anmärkning öfver det jag nu fått höra, än att
jag yttrade min förmodan, att hon skulle komma snart.
De gissningar det framkallade inom mig, låtsade jag
inte om, och de voro i alla fall ganska svaga.
Jag var ute (och promenerade i trädgården en
eftermiddag, lomkring fjorton dagar därefter. Den
jaftionen ;minnes jag väl. Det var den andra i mr.
Micawbers väntningsvecka. Det hade regnat hela
dagen, joch luften kändes fuktig. Trädens täta
löfverk tyngdes af vatten, men regnet hade upphört, fast
himlen ännu var mörk. De hoppfulla fåglarna sjöngo
muntert. Under det att jag gick af och an i
trädgården, började det skymma, deras små röster
förstummades, och nu rådde denna egendomliga tystnad,
som utmärker en afton på landet, då de rörligaste träd
lätfo alldeles stilla, utom då några droppar då och
då falla ned från grenarna.
Utmed vår villa gick en liten af murgröna
betäckt hvälfd gång, genom hvilken jag från trädgården^
|där jag promenerade, kunde se vägen framför
byggningen. Upptagen af mina många tankar, kom jag
att kasta ögonen åt det hållet och blef varse en
gestalt, insvept i en enkel kappa. Den böjde sig ifrigt
mot mig och vinkade.
»Martha!» sade jag och gick till henne.
»Kan ni komma med mig?» frågade hon i
upprörd, hviskande ton. »Jag har sökt honom, men han
Var inte hemma. Jag skref på en papperslapp, hvart
han skulle gå, och lade den med egen hand på hans
bord. De sade, att han inte skulle vara länge ute.
Jag har underrättelser att ge honom. Kan ni komma
strax ?»
Mitt svar var att genast gå ut genom grinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
