- Project Runeberg -  David Copperfield /
988

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LV. Storm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

988

vattnets och vindens kraft gjorde striden dödlig. Till
sist närmade han sig vraket. Han var så nära det
att ännu ett af hans kraftiga simtag skulle ha fört
honom dit — då ett högt, grönt, ofantligt
vatten-berg, ryckande an mot stranden från andra sidan om
vraket, tycktes med ett vildt språng kasta sig öfver
detta, och fartyget var försvunnet.

Jag såg, då jag sprang fram till det ställe där de
stodo och halade in linan, några hvirflande spillror
ute i hafvet, »som om ett vattenfat slagits sönder.,
Bestörtning lästes i allas ansikten. De drogo
honom ända fram till mina fötter — sanslös — död. Man
bar honom till närmaste hus, och som ingen hindrade
mig nu, stannade jag kvar hos honom och hjälpta
till, då alla möjliga medel till hans vederfående
anlitades. Men han hade blifvit ihjälslagen af den stora
vågen, och hans £dla hjärta hade för alltid upphört
att slå.

Då jag satt bredvid sängen sedan allt hopp var
ute, kfom en fiskare, som känt mig från den tid då Emily
och jag voro barn, och hviskade mitt namn vid dörren.

»Skulle ni vilja följa mig dit bort, sir?» frågade
h,an med darrande läppar, under det att tårarna
sköljde öfver hans väderbitna, nu askgrå ansikte:

Det där gamla minnet, som föresväfvat mig, gick
igen i ligans blick. Slagen af skräck, frågade jag
honom, stödjande mig vid hans framräckta arm:

»Har ett lik flutit i land?»

Han svarade ja.

»Känner jag honom ?» frågade jag vidare.

H,an svarade ingenting.

Men han ledde mig till stranden. Och på den del
däraf där hon och jag som barn gått och plockat
snäckor — på den del däraf där några spillror af den
gamla båten, som gått till botten förliden natt, kastats
upp af vinden ■— bland ruinerna af det hem han)
sko flat — såg jag honom ligga med hufvudet mot
,armen, som jag så ofta sett honom ligga i skolan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0990.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free