Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVIII. Frånvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi§
det hemklang i de hjärtliga välkomsthälsningarna,
fastän de icke uttalades på det engelska språket.
Jag arbetade bittida och sent, tåligt och ihärdigt.
Jag skref en berättelse, med ämnet hämtadt tämligen
direkt från min egen erfarenhet, och skickade den
till Traddles, som på för mig särdeles fördelaktiga
Villkor drog försorg om dess utgifvande, och
underrättelsen om mitt växande rykte nådde mig allt
emellanåt genom turister, som jag händelsevis
träffade. Efter en kört tid af hvila och förströelse började
jag åter arbeta med min vanliga ifver öfver ett nytt
ämne, som starkt tog mig i anspråk. Under verkets f
ortgång intresserade det mig allt mer och mer, och jag
ansträngde mig till det yttersta för att göra det riktigt
väl. Detta var min tredje roman. Den var inte
half-skrifven då jag under en mellantid af hvila tänkte
på att vända åter till hemlandet.
Ehuru jag studerade och arbetade ihärdigt, hade
jag sedan länge vant mig vid stark kroppsrörelse.
Min hälsa, som varit ganska angripen då jag lämnade
England, var nu fullt återställd. Jag hade sett
mycket. Jag hade besökt många länder, och jag hoppas,
att jag ökat mitt kunskapsförråd.
Jag har nu berättat allt som jag anser nödigt
att berätta om min långa frånvaro — blott med ett
undantag. Jag har gjort det hittills, ehuru icke i
afsikt att förtiga någon af mina tankar, ty, som jag
sagt förut, denna berättelse är mitt minne omsatt
i skrift. Jag har velat hålla mitt sinnes hemligaste
strömdrag afskildt, gömma den till sist. Nu vill jag
öfvergå därtill.
Så fullständigt förmår jag icke genomtränga mitt
eget hjärtas djup, att jag vet när jag kom på den
tanken, att jag kunnat ställa dess tidigaste och ljusaste
förhoppningar till Agnes. Jag vet inte på hvilket
stadium af min sorg den först förband sig med den
reflexionen, att jagi mina lättsinniga pojkår kastat ifrån
mig skatten af hennes kärlek. Det är möjligt, att
jag förnummit hviskningen af denna fjärrliggande
tanke i den där sorgsna känslan af förlust eller sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
