Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIX. Återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi 27
britanniametallvillkor. Jag föreslog den ärevördige
Horace — som är en alldeles förträfflig präst,
Copperfield, och borde vara biskop eller åtminstone ha så
pass mycket, att han kunde lefva utan att behöfva
spara så förskräckligt — jag föreslog honom, att om
jag lyckades få ihop minst tvåhundrafemtio pund
första året och hade säkert hopp att få minst det och
litet till det nästa, och dessutom kunde fullständigt
möblera en liten lokal som denna, om detta lyckades
skulle vi gifta oss. Jag tog mig friheten framhålla,
att vi väntat tåligt i bra många år, och att den
omständigheten att Sofi varit till så utomordentligt stor
nytta i hemmet icke i hennes kärleksfulla föräldrars
tanke borde motverka hennes giftermål — förstår du
min mening ?»
»Inte borde det det, inte», sade jag.
»Det gläder mig, att du tänker så», sade
Traddles, »ty utan att vilja rikta någon beskyllning mot
den ärevördige Horace, tycker jag allt, att föräldrar
och bröder och andra ibland visa sig litet egoistiska
i jdylika fall. Jag påpekade tillika, att det var min
innerliga önskan att bli familjen till nytta och att
om jag fick framgång här i världen och något hände
honom — jag syftar nu på den ärevördige Horace —»
»Jag förstår», sade jag.
»— eller mrs Crewler — skulle det vara min allra
käraste önskan att träda i föräldrars ställe för
flickorna. Han svarade med en beundransvärd vänlighet,
ytterst tillfredsställande för mina känslor, och åtog
sig att utverka mrs. Crewlers samtycke till förslaget.
Hon tog alldeles förskräckligt illa vid sig. Det steg
från benen till bröstet på henne, och så till
hufvudet —»
»Hvad var det som steg?» frågade jag.
»Sorgen», svarade Traddles mycket allvarsamt.
»Hennes känslor i det hela. Som jag visst nämnt en
gång förr, är hon en mycket öfverlägsen kvinna, men
hon har förlorat bruket af sina lemmar. Så snart
någonting svårt eller bekymmersamt händer henne,
slår det sig på benen, men den här gången steg det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
