Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allestädesnärvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLESTÄDESNÄRVARO.
17
Tänkespråk: Betänk människa, att hvar du än är, så är Gud städse i din
närhet! — Gud, du är allestädes när mig, o, att mitt hjärta också städse vore
hos dig! — Lef oförvitligt, Gud är nära. (Linné.)
Strötankar: Allestädesnärvaro är en egenskap hos Gud, i kraft hvaraf han till
sitt väsende är tillstädes öfverallt och uppfyller allt i allom. Denna Guds
egenskap härleder sig från Guds omätlighet. — Såsom själen är i hela
människokroppen, utan att ändock kunna styckas eller uttänjas, så är Gud på
alla ställen hel och odelbar; men därför skola vi försöka att på hvarje
rum undfly synden, som bedröfvar Gud.
En käjsare inför ett Guds sändebud. — »I sägen»,
sade en gång käjsare Trajanus till den lärde rabbinen Josua,
på hvilken han satte ett högt värde, »att eder Gud är
öfverallt och berömmen eder af, att han bor bland edert folk.
Jag skulle därför vilja se honom en gång.» — »Gud är utan
tvifvel närvarande öfver allt», svarade Josua, »men man kan
icke se honom; intet dödligt öga är i stånd att skåda och
uthärda glansen af hans härlighet.» Käjsaren stod
emellertid fast vid sin fordran. »Godt», sade Josua, »låt oss först
gå till ett af hans sändebud.» Käjsaren gick in härpå, och
rabbinen förde honom vid middagen ut i det fria och bad
lionom fästa sitt öga på solen, när den i full klarhet
kastade sina strålar mot jorden. »Jag kan icke se», sade
Trajanus, »ljuset bländar mig.» — »Da är icke i stånd att
uthärda ljuset och skenet från en af hans skapade varelser»,
svarade Josua, »hur kan du då vänta att ditt öga skall
fördraga den strålande glansen af Skaparens härlighet? Skulle
icke en sådan anblick alldeles tillintetgöra dig?»
Jakob och Anna. — Jakob och Anna voro en dag
ensamme hemma. Då sade Jakob till Anna: »Kom nu, så gå
-vi omkring i rummen för att söka upp något riktigt godt
.att äta.» Anna svarade: »Om du kan föra mig till någon
plats, där ingen kan se oss, så skall jag gå med.» — »Nå
]kom då med till mjölkkammaren; där kunna vi smaka på
•grädden.» — »Där kan grannen, som står på sin vedbacke
och hugger ved, se oss.» — »Nå, så kom med ut i köket, i
hyllan där står ett krus med honung, i hvilken vi kunna
doppa vårt bröd», tyckte Jakob. »Nej, där kan
grannkvinnan, som sitter vid sitt fönster och spinner, se oss»,
genmälte Anna. — »Nå, då gå vi ner i källaren för att äta
äpplen», menade Jakob. »Där är alldeles kolmörkt, så att
ingen kan se oss.» Men Anna sade: »Käre Jakob, tror du
2 — Nilson, De bibi. hulvi:öbegreppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
