Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fromhet. Gudsfruktan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
FROMHET. GUDSFRUKTAN.
för tarfligt; då lefver vår kyrkoherde på ett helt annat
sätt!» — »Såå», sade Oberlin, »huru många rockar, västar
etc. bär då eder kyrkoherde i sänder?» — »En af hvardera
slaget», sade gossen.— »Nå så gör äfven jag», svarade
Oberlin.— »Och huru länge äter han då?» — »Tills han är mätt»,
sade gossen. — Oberlin slöt det lärorika samtalet med den
torra anmärkningen: »Alldeles på samma sätt gör jag».
Våra förfäder. — Våra förfäders fromhet och
gudsfruktan gaf sig äfven tillkänna i deras plägseder och tal.
När de hälsade på någon sade de: »Guds fred!» Började de
ett arbete, sade de: »I Guds namn!» Ämnade de företaga
sig något i framtiden, sade de: »Om Gud vill!» Togo de
afsked af någon, så hette det: »Gud skydde dig!» Hade de
uträttat något, så hade det alltid skett med »Guds hjälp».
Fingo de röna någon välgärning, så hette det: »Gud välsigne
dig!» eller »Gud löne dig!» Före och efter måltiderna bådo
de alltid sitt »Fader vår», »Allas ögon lita till dig», »För
mat och dryck dig vare lof» o. s. v. Sin dag började och
slutade de med tack och lof: »Jag tackar dig Gud min käre
himmelske fader», »Vaka öfver oss, käre himmelske fader»
eller »Jesu låt mig städse börja i ditt namn» o. s. v. Sålunda
var hela deras lif en gudstjänst.
Det ena först det andra sedan. — En
skolrådsordförande besökte en dag folkskolan och gjorde därvid några
frågor i kristendomsstyckena. Han frågade härunder, om
barnen lärde sig några mera viktiga språk ur bibeln. Då
reste sig en flicka från sin plats och sade: »Ja, det göra vi,
bland annat delar af Davids psaltare, till exempel: ’Förblif
from, ty en sådan skall det på sistone gå väl’.» Examinatorn
svarade: »Det är bra, men ännu bättre vore det, om du
kunde säga mig det språk, som man måste kunna före detta.»
Flickan teg och pastorn fortfor, i det han med fingret visade
ut genom det öppna fönstret på lekplanen: »Hör du, huru
barnen från en annan klass gifva hvarandra öknamn och
slå hvarandra därute? Gå ut till dem och säg: ’Förblif
from!’» Leende svarade flickan: »De äro ju icke fromma.»
Han fortfor: »Du har rätt, vi måste först blifva fromma,
innan vi kunna förblifva det. Lären därför först språket:
’Omvänd du mig, Herre, så varder jag omvänd’. Först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
