Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hustru. Kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
HUSTRU. KVINNA. HÄLSA.
Guds troil. — En hustru, som förlorar sitt tålamod, borde icke vänta, att
hennes man skall behålla sitt. — Många hustrur beklaga sig däröfver, att
deras män icke trifvas hemma. Dessa fruar må komma ihåg, att en
matsked honung håller flera bin kvar i kupan än tio gånger så mycken
ättika. — Skriften säger, att Gud skapat kvinnan af mannens refben, och
det ligger en djup betydelse häri. Han skapade henne icke af en
jord-klimp, ty den ena jordklimpen brvr sig icke om den andra; han skapade
henne icke af hufvudet — kvinnan skall icke vara mannens hufvud, icke
heller af fötterna — hon skall icke vara hans slafvinna; hon skapades af
refbenet och härigenom är antydt, att hon är ställd närmast mannens hjärta.
[Herberget’.) Det gifves icke något älksvärdare än en mild tålig kvinna.
Men må Gud förbarma sig öfver den man, som fått ett »rifjärnj till
hustru! (Jones.)
Ordspråk: Hustru bör väljas med öronen, inte med ögonen. — From hustru
är ett godt läkeblad. — Hushåll utan hustru är lykta utan ljus.
Fru Käthe (Katarina) Luther. — En mönsterfru var
Katarina von Bora, chr Martin Luthers trogna »Käthe».
Huru troget vårdade hon icke sin ganska ofta sjuke och
medtagne man, så att Luther icke kunde nog berömma henne!
Hon hade egentligen icke stort nöje af honom, emedan han
dagligen låg begrafven bland sina böcker, så att fönster,
bänkar och andra husgeråd lågo öfverlastade därmed, och
hade så många bref att skrifva, att han skulle kunnat
behöfva två handsekreterare. Men i stället för att knota gjorde
hon fastmer allt för att släta rynkorna på hans panna, lätta
hans arbete och uppmuntra honom på allt sätt. Så glad
och förnöjd i sin Gud som Luther merendels var, så hårda
och svåra anfäktningar hade han ock understundom. Hans
husfru förstod då konsten att råda, hjälpa och trösta. Men
en gång ville icke hennes inflytande gagna. Luther hade
till och med rest bort några dagar för att uppfriska sitt
lynne, men återvände hem djupt bedröfvad i sitt inre. Och
hvad finner han då? Jo, hans kära Käthe sitter midt i det
stora hvardagsrummet, klädd i djupaste sorgdräkt, med en
svart slöja och ser riktigt bedröfvad ut. En hvit duk i
hennes hand är alldeles genomvåt: hon måste hafva gråtit
mycket. Luther blir enträgen och vill veta hvarför? — Hon
vill till en början icke omtala orsaken till sin sorg, men
slutligen säger hon: »Jo, vet ni, herr doktor, så bedröfligt
det är, vår käre Herre Gud har dött, därför sörjer jag så
bittert.» — Då kunde Luther icke annat än hjärtligt le åt
sin Käthe och sade: »Ja, kära Käthe, jag bär mig sannerli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
