Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höflighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
HÖFLIGHET.
ord — gissa dem!» Men tanten kunde icke gissa dem. »Tant,
det är: ’Var så god!’ När jag i skolan säger till en stor
flicka: Var så god och visa mig min läxa i bibliska
historien! svarar hon genast: Ja, mycket gärna, och hjälper mig.
Om jag säger till någon annan: Var så god och hjälp mig
med detta, så gör hon det genast.» ■— »O, du ser på mig
och ler, alldeles som min moder, och det är dock det bästa
af allt!» utropade flickan och slog af rörelse och med en tår
i ögonfransarna sina armar om tantens hals.
Höflighet emot Gud. — »Med hatten i hand kommer
man fram öfver haf och land», hette det i ett gammalt
ordspråk, hvari vi uppmanas att vara höfliga. En gammal man,
F., ställde sig denna regel till efterrättelse till och med vid
sin resa till landet på andra sidan grafven. När han kände
döden nalkas, blöttade han sitt hufvud, riktade ögon och
händer mot himmelen och afvaktade i denna ställning
själens skilsmässa från kroppen, sägande med af döden bruten
röst: »Ingen öfverlämnar något åt sin furste, under det han
har hufvudet betäckt; så vill också jag med djupaste
vördnad lämna Gud tillbaka min själ, hvilken jag haft såsom ett
lån af honom under en lång lifstid.» — Förr var det
vanligt och iakttages väl ännu af en och annan bland kvinnorna
i Sverige att niga, så ofta Jesu namn nämndes i en
predikan eller någon bön. Det är en gammal vacker sed,
hvarigenom man bevisar frälsaren skyldig vördnad och höflighet.
En Stilla examen. — En köpman annonserade i
tidningarna efter en duglig bodbetjänt. Icke mindre än femtio
gossar anmälde sig. Han lät alla på en gång komma in på
sitt kontor, genomögnade i hast deras rekommendationsbref,
utvalde därefter utan att säga ett ord en bland gossarna
och afskedade de andra. »Det förundrar mig», sade efteråt
en närvarande vän, »att du valde just den gossen, som icke
hade något rekommendationsbref!» — »Du bedrar dig»,
svarade köpmannen, »denne gosse hade de flesta
rekommendationerna: Han putsade sina fötter, innan han steg in i
rummet, och ctängde dörren efter sig; han är alltså noggrann
och ordentlig. Han öfverlämnade genast sin stol åt den
gamle lame mannen, som inträdde; det bevisar lians
hjärtegodhet ocli uppmärksamhet. Han tog af sig mössan, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
