Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
KÄRLEK I ALLMÄNHET. 352
omtalat följande: Då jag var en skolgosse och en gång
skulle resa hem under sommarferierna, hade jag att färdas en
ganska lång väg, innan jag kom till den lilla aflägsna stad,
där min far bodde. Anländ till Bristol gick jag ombord
på en ångbåt med just så mycket pänningar, som biljetten
kostade. I min okunnighet trodde jsg, att däri äfven skulle
ingå betalning för maten. Huru förskräckt blef jag därför
icke, då man strax före framkomsten räckte mig en
skrifven lapp och sade: »Er maträkning, min herre!» — »Jag
har inga pänningar», sade jag i min förlägenhet. — »Då
måste jag behålla er kappsäck så länge», sade mannen. »Gif
mig ert namn och er adress.» — Jag sade honom det.
Ögonblickligen tyfte han på mössan och sträckte ut sin hand till
mig. »Jag måste taga er i hand», sade han med ett
småleende. Jag gaf honom ett fast handslag, och nu kom
förklaringen. För några år tillbaka hade min fader varit i
tillfälle att hjälpa hans moder, som då blifvit änka. »Jag
har aldrig tänkt, att jag skulle få ett tillfälle att återgälda
honom hans godhet emot min moder», sade mannen med
hjärtlighet; »men jag är glad att få göra det nu.» — »Och
jag är också glad», sade jag, »åt den hjälp jag nu får i min
förlägenhet.» — Så snart jag kom hem, omtalade jag för
min fader, hvad som händt. »Ack», sade han, »se huru det
goda, man gör, kommer igen. Nu har han betalt sin
kärleksskuld åt dig. Se nu till, att du betalar den åt andra.
Om du möter någon, som behöfver en vänlig handräckning,
så kom i håg, att du betalar denna din skuld åt honom.»
Segrande kärlek. — En man, som emottagit mycket
af den kärlek, som är i Kristus Jesus, har omtalat följande:
En afton då jag gick genom en af de aflägsnaste gatorna i
en af våra större städer, kom en illa klädd karl fram till
mig och sade: »Gif mig femtio öre, eljes skall jag mörbulta
er.» — »Tänker ni göra det», sade jag muntert; »ni får väl
göra det då, ty jag har icke på mig femtio öre. Jag har
endast en tiokronosedel, och den ämnar jag icke gifva er.*
Mitt lugn gjorde intryck på honom, och under det han stod
och funderade, fortsatte jag min väg. Efter en stund kom
han springande efter mig och sade: »Jag måste ha
femtio öre. Ni måste växla er sedel och gifva mig femtio
öre.» Med dessa ord grep han mig vid strupen och höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
