Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunga. Sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
SJUNGA. SÅNG.
sånger. Den sista var den där bekanta älskliga sången,
hvilken blifvit dyrbar för så många kristna hjärtan:
»Jesus, låt min själ, den arma, i din trogna famn få fly,
När de mörka vatten brusa, när de hårda stormar gny».
— Sångaren sjöng denna sång med mycken känsla, och de
sista stroferna rörde hvarje hjärta. En högtidlig stillhet
inträdde, sedan de sista tonerna förklingat. Då framträdde
en man till sångaren och tilltalade honom med följande ord:
»Jag ber om ursäkt — men har ni icke deltagit i sista
kriget?» — »Jo, min herre», svarade sångaren, »jag har
kämpat under general Grant.» — »Godt», fortfor den förste,
»och jag har kämpat på den andra sidan; och jag tror, ja
jag är nästan viss om, att jag en gång varit er mycket nära.
Det var en klar, skön afton för aderton år sedan i denna
månad. Om jag icke misstar mig, var ni på post denna
afton. Jag smög mig nära den plats, där ni hade vakten.
Skuggorna dolde mig. På platsen, där ni måste gå, var det
däremot ljust. Då ni gick där fram och tillbaka, sjöng ni
sakta melodien till den sång, som ni nyss sjungit. Jag lyfte
upp mitt gevär och tog sikte på ert hjärta. Jag var
särskildt utvald af vår öfverste att utföra detta arbete, ty jag
var en god skytt. Emellertid fick jag i detsamma höra er
sjunga:
’Skydda mig för faror alla, då kan intet ondt mig nå’.
Och ni kom icke på skam med ert hopp, — jag kunde icke
skjuta, och sålunda blef edert läger skonadt denna natt.»
Sångaren fattade mannens från Sydstaterna hand, och med
känsla sade han: »Jag erinrar mig ännu mycket väl den
där aftonen och isynnerhet den nedslagenhet, med hvilken
jag gick till min post. Jag visste, att vaktgöringen den
natten var förenad med stor fara, och jag var under hela min
tjänstetid aldrig så missmodig som just då. Men jag blef
snart mycket tröstad genom tanken på Guds allsmäktiga
beskydd — jag tänkte nämligen: har Gud en sådan omsorg
för fåglarna under himmelen, skulle han icke mycket mer
beskydda sina barn, hvilka äro skapade efter hans beläte?
Och så sjöng jag mitt hjärtas älsklingssång, och min
nedslagenhet var försvunnen. Huru jag vardt bönhörd, har
jag aldrig vetat förrän i afton. Min himmelske fader liar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
