Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tunga - Tvedräkt - Tvifla. Tviflare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
672
TUNGA. TVIFLA. TVIFLARE.
för att göra henne oskadlig för grannskapet. Domaren
frågade henne, om hon vore skyldig. »Icke skyldig», blef
svaret. Då blef lagboken uppslagen, och där stod (Jak. 3: 8)
hennes skuld antecknad. Men nu blef det fart i fru Tunga;
hon påstod, att hon var lika fridsam och god som grannarna,
fruarna Näsa och Ögon samt tillskref herr Hjärta, som
bodde under henne, hela skulden. För sitt påstående
anförde hon som skäl Matt. 15: 18. Domaren gillade försvaret,
men gaf likväl den värda frun det rådet, att hon skulle
taga sig i akt, ty det komme en dag, då det fordrades
räkenskap för hvarje onyttigt ord som talats, och dessutom borde
hon komma ihåg, att det var den rike mannens tunga, som
led mest i pinorummet.
Tvedräkt. (Se Träta.)
Tvifla. Tviflare.
Bibelställen: Matth. 14: 31; 28: 17. Apg. 10: 20. Kom. 14: 23. Fil. 2: 14.
1 Tim. 2: 8. Ebr. 11: 1. Jak. 1: 6, 8.
Bibliska exempel: Sara (1 Mos. 18: 12); Hiskia (2 Kon. 20: 8); Sakarias
(Luk. 1: 18); Petrus (Matth. 14: 31); Marta (Joh. 11: 39); Tomas (Joh.
20: 25) m. fi.
Biblisk bild: En tviflare är såsom hafvets våg. (Jak. 1: 6).
Strötankar: En tviflare är oviss i sitt sinne och vet icke hvad han bör tro.
Otron har två döttrar; den ena frågar »huru», den andra heter »hvarför».
(J. A. BengelJ — Tvifvel är söndring, och söndring förstör lifvet; men
tron, det hoppfulla förtroendet, är källan till inre enighet, lugn, klarhet,
förnyad verksamhet, ett friskt lif och en ny, större tillväxande sällhet.
(J. C. Ä. Heinroth.)
Fråga till en tviflare. — Brödraförsamlingens biskop,
Kr. Gregor, råkade i ett slags tvifvel om Guds kärlek,
emedan Gud icke på en gång tog alla skadliga ting ur vägen
och bortskaffade allt ondt ur hans hjärta. Då kom en natt
denna fråga till honom: »Hvem har det bäst, den som en
gång för alla får en stor summa till skänks, eller den som
för hvarje dag får hämta hvad han behöfver?» Han måste
svara: »Den senare, ty den förre kan snart förslösa
alltsammans, men den senare är för alltid försörjd.» På så sätt
kunde han blifva till freds med sin andliga fattigdom och
dagligen af Kristi fullhet hämta nåd för nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
