Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG CARL XIII 1)ÖI).
IVter sin återkomst till Sverige vistades Carl i Lund, derifrån lian i närheten kunde iakttaga
de förbundne Danska och Ryska stridskrafterna vid deras tillämnade landstigning i Skåne. Ju
närmare tiden nalkades till utförande af detta företag, desto större motvilja började emellertid
Czaren visa för att deltaga deruti; men denna motvilja, oförklarlig för de flesta, alstrade hos
Carls Minister Raron Görtz den första tanken på möjligheten för Sverige af en särskild fred
med dess mäktigaste fiende. Han trodde sig nämligen, i Czarens vägran att uppfylla det
ingångna förbundet, äfvensom i hans för öfrigt tvetydiga uppförande mot sin Danska
bundsför-vandt, finna mot Sverige ett mindre fiendtligt sinnelag än hittills. I denna förmodan hade
han icke misstagit sig, och under ett enskildt samtal med Czaren fann han honom hysa
ganska fredliga tankar. På Görtzens enträgna föreställningar började äfven Carl intagas af en
lika sinnesstämning, hvilket hade till följd, att freds underhandlingar, likväl i största
hemlighet, började förehafvas på en af Ålands holmar.
Carl hade emellertid, så mycket hans svaga finanser och folkfalliga rike tillät, rustat sig
både till lands och vatten, för att eröfra Norrige, hvarvid han var viss att icke blifva oroad
från Ryska sidan. Den nyuppsatte arméens talrikhet, goda utstyrsel och förträffliga hållning
väckte utlänningars förvåning; man kunde icke förklara huru det genom aderton års krig,
genom pest och så många tillstötande olyckor försvagade landet, likväl ännu kunde
åstadkomma en sådan utrustning.
Carl ville frän två håll inrycka i Norrige, i norr ifrån Jemlland och i söder frän
Bohuslän. Norra arméen anfördes af Armfeldt, den södra af Konungen sjelf. I Augusti månad
satte Armfeldts armée, utgörande 6,500 man, sig i marsch. Utgången af denna expedition
blef en af de oiyckiigaste krigshistorien omtalar. Genast vid lörsta inbrottet bland de Norrska
fjällen hade man oräkneliga svårigheter att öfvervinna. Hären framtågade på obanade stigar
der endast man efter man kunde framtränga, kanoner och lavetter buros på äxlarne, dessutom
fasciner till fyllande af de djupa träsken och bergsströmmarne. Väderleken förbyttes i hast
från stark värme till sträng köld hvarvid soldaten, af brist på byar i det glest bebodda
landet, nödgades campera under bar himmel. De medförda lifsmedlen togo slut och i det ölver—
gifna, öde landet stod inga nya alt erhålla. Ändteligen anlände man till staden Trondhjem;
men här var med de utmattade trupperna hvarken att tänka på anfall eller belägring. Under
Svenskarnes långsamma framtågande hade staden haft tillräcklig lid alt försätta det af naturen
starka läget i ett nästan ointagligt. Armfeldt måste derlöre besluta sig till återtåg,
hvilket värkställdes i Januari 1719. För att icke svälta ihjel måste tagas den närmaste vägen,
öfver ett åtta mils långt fjäll. Uppkomne till dess högsta punkt började en förfärlig storm
med snöyra och stark köld. Vägvisarne förlorade rätta vägen och arméen skingrades. Största
delen såväl menniskor som hästar omkommo härvid af kölden och begrofvos i snömassorna.
Sjelfva fienden rördes till medlidande af en sådan olycka; ty icke 1000 man af denna armée
återsågo fäderneslandet.
Carl sjelf tågade först mot slutet af September 1718 till Norrige. Hans marsch var väl
icke alldeles så besvärlig som General Armfelts, men för den sena årstidens skull, och den
af vattenflöden genomskurna terrängen, dock tillräckligt mödosam. Sedan Danska flottiljen på
Idefjord blifvit fördrifven framryckte Konungen, i medio af November för Fredrikshall, der, så
fort det grofva artilleriet hunnit framkomma, löpgrafvar öppnades mot fästningens ena
utanverk, skansen Gyldenlöxv. Sedan bresch inom några dagar blifvit skjuten, beslöt Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
