Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att med storm intaga densamma. I spetsen för 200 grenadörer var han sjelf behjelplig alt
ställa stormstegarne mot muren, och blef, näst efter Öfverste Bousqvet, den förste att
bestiga dem. Besättningen drog sig tillbaka till hufvudfästningen.
För att närma sig denna var säledes det första hindret undanröjdt, och redan samma
natt, som stormen försiggått, fortsattes belägringsarbetet med tranchéernas öppnande. För att
vara nära tillhands och sjelf kunna tillse arbetena, lät Konungen, i grannskapet af den
eröf-rade skansen, åt sig uppföra en hytta af bräder, som blef hans förnämsta tillhåll de få dagar
han ännu hade att lefva. Den 11 December, första Söndagen i Adventet, hvilade arbetet för
Gudstjenstens skull, hvilken Konungen både för- och efter-middagen bevistade. Efter
aftonsångens slut begaf han sig åter i löpgrafvarna. Han yttrade sitt missnöje deröfver att
arbetet icke var så långt framskridit som han väntat sig. Härvid beledsagades han af tvenne
Fransoser, Ingeniörerne Megret och Siquier.
Konungen förblef längre tid på ett ställe der löpgrafven bildade en vinkel, lutade sig
långt utom bröstvärnet, med hufvudet stödt på begge armarna, och såg på manskapet,
som arbetade i den stjernklara natten. Kanonkulorna flögo rundt omkring honom
emedan de belägrade sköto oupphörligt. De båda Fransmännen hade emellertid aflägsnat sig.
Några Officerare, hvilka voro ett stycke derifrån, visste ej annat, än att Konungen somnat;
men när de gingo närmare befanns han vara död. En kula hade genomborrat hans högra
tinning och gått ut genom den venstra.
Ännu efter öfver ett och ett fjerdedels århundrade frågar man sig, kom denna kula
från fienden eller från en lönnmördares hand? Samtiden trodde det sednare, vår tid åter
har tviflat derpå och sökt bevisa motsattsen; men någon fullkomlig visshet har i denna dunkla
sak icke kunnat erhållas
De i löpgrafven närvarande Officerare läto hemta en bär, och, för att dölja hvilken den
döde var, sattes en pudrad peruk och galonerad hatt på hans hufvud. Liket, insvept i en
kappa, bars härefter till högqvarleret; men i sluttningen af en brant backe halkade den döda
kroppen något ned på båren, hvarvid peruken och hatten föllo i marken, sä att ansigtet
blottades. Med sorg och fasa igenkände då soldaterna i den döde sin älskade hjelte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
