Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varande damen och hennes man, kunde
hon ej på ett tillfredsställande sätt besvara
frågan. Hon gjorde endast den allmänna
anmärkningen, att mycket berodde på hvem
som rekommenderat denna dam, till en
familj, hvilken innehade en så betydande
plats i societetens tempel som familjen
Dorrit.
Vid denna anmärkning förlängdes mr
Dorrits ansigte betydligt. Som
rekommendationen erinrade honom om en
besvärlig person vid namn Clennam, af
hvilken han hade ett oredigt minne sedan
fordna dagar, var han just i begrepp att
helt och hållet utvotera Gowanska
namnet, då Edward Dorrit, Esquire, blandade
sig i konversationen, under det han höll
lorgnetten för ögat, samt inledde sitt tal
med:
— Hör på — ut med er der! Vill ni
gå er väg!
Dessa ord ställdes till ett par betjenter,
hvilka buro omkring maten, som en höflig
vink om, att man för en stund kunde
undvara deras tjenster.
Sedan domestikerna åtlydt befallningen,
fortfor Edward,Dorrit, Esquire.
— Kanske vore det diplomatiskt att
låta er alla veta, att de der Gowans —
för hvilka man ej kan förmoda mig hysa
någon förkärlek, åtminstone ej för herrn
— tillhöra en ansedd familj, om det på
något sätt förändrar saken.
— Jag skulle tro, anmärkte den
fernissande damen, att det på det högsta
förändrar saken. Om den ifrågavarande
bekantskapen verkligen tillhör en ansedd
och betydande familj —
— Hvad det angår, sade Edward
Dorrit, Esquire, vill jag sätta er i stånd att
dömma för er sjelf. Ni kanske hänner
till det ryktbara namnet Merdle?
— Den store Merdle! utropade mrs
General.
— Just densamme, svarade Edward
Dorrit, Esquire. De äro bekanta med
honom. Mrs Gowan — jag menar enkefrun,
min artige väns mor — är intim vän med
mrs Merdle, och jag vet att det unga
herrskapet också tillhör deras sällskapskrets.
— Om det förhåller sig så, kan man
ej ha någon bättre garanti, sade mrs
General till mr Dorrit, i det hon upplyfte
händerna och nedböjde hufvudet, som om
hon gjort sin andakt inför en afgudabild.
— Får jag lof att fråga min son af
blott — hum — nyfikenhet, anmärkte mr
Dorrit, hvars sätt undergick en tydlig
förändring, huru han erhållit dessa
upplysningar, som — hum — komma oss så
väl till pass?
— Det är just ej någon lång historia,
svarade Edward Dorrit, och ni skall straxt
få höra den. För att börja med är mrs
Merdle den damen, som ni råkade litet i
delo med på det der stället — hvad
heter det nu igen?
— Martigny, inföll miss Fanny, med
en högst försm äktande min.
— Martigny, upprepade hennes bror,
med en lätt nickning, i det han blinkade
åt henne; hvart miss Fanny såg helt
förvånad ut, skrattade och rodnade.
— Hur kan det hänga ihop, Edward?
sade mr Dorrit. Du sade mig ju att
namnet på den herrn, som vi talade med, var
— hum — Sparkler. Ja, du visade mig
verkligen hans kort. Hum — Sparkler.
— Så är det utan tvifvel, min far; men
deraf följer ej, att det också måste vara
hans mors namn. Mrs Merdle var gift
förut och han är hennes son. Hon är nu
i Kom, der vi troligen skola återse
henne, då ni ämnar tillbringa vintern der.
Sparkler har nyss kommit hit. Jag
till-bragte förliden afton tillsammans med
honom. Sparkler är på det hela taget en
ganska treflig pojke, ehuru något tråkig
i ett fall, derigenom att han är så
för-tvifladt betagen i en viss ung dam.
Här lorgnetterade Edward Dorrit
E-squire, miss Fanny, tvärs öfver bordet.
— Vi kommo i går afton att jemföra
våra reseminnen, och de upplysningar jag
gifvit er, har jag från Sparkler sjelf.
Här upphörde han, men fortfor att
betrakta miss Fanny med en min, som just
ej var särdeles fördelaktig för hans
utseende, ty han förvred ansigtet, dels
genom bemödandet att fasthålla lorgnetten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
