- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
74

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Var god och siig mig, Affery,
upprepade fremlingen i sin ordning, hvem —
ha, ha, ha! — hvem denne gentleman är?

— Just nu, i läglig tid för Affery,
ropade mrs Clennam från sitt rum:

– Affery, låt dem båda komma upp.
Arthur kom genast hit till mig.

— Arthur? utropade Blandois, i det
han tog af sig hatten och höll den på en
armslängd ifrån sig. på samma gång, som
han drog hälarne tillsammans, och gjorde
en prydlig bugning. Hennes nåds son? Jag
är er alldra-ödmjukaste tjenare!

Arthur betraktade honom åter på ett
föga smickrande sätt, vände sig om, utan
att besvara bugningen och gick uppför
trappan. Gästen följde honom. Mistress
Affery tog nyckeln bakom dörren och
smög sig tyst bort för att hemta sin herre
och man.

En åskådare, som varit närvarande vid
monsieur Blandois’ förra uppträdande i
detta rum, skulle ha märkt någon olikhet
i mrs Clennams sätt att nu emottaga
ho-_ nom. Hennes ansigte förrådde dock ej
denna förändring, och lika stort välde hade
hon öfver sitt afmätta sätt, sin lugna röst.
Den bestod endast deri, att hon ej tog
sina ögon från hans ansigte alltsedan hans
inträde, och i att hon ett par, tre
gånger, när han blef något bullersam, böjde
sig framåt i sin stol, liksom hon ville
försäkra honom om, att han snart skulle bli
hörd på hvilket afstånd som helst.
Arthur underlät ej att anmärka detta, ehuru
han ej kunde vara i stånd att iakttaga
skillnaden mellan detta och det föregående
besöket.

— Madame, sade Blandois, gör mig
den äran och presentera mig för monsieur,
er son. Det förefaller mig som om
monsieur, er son, ej vore belåten med mig.
Han är ej artig.

— Min herre, inföll Arthur hastigt,
jag känner ej hvem ni är och hur ni
kommer att vara här, men vore jag herre i
huset skulle ej ert vistande härinne bli
långvarigt.

— Men du är ej det, sade hans mor,
utan att se på honom. Olyckligtvis är

du ej det och kan således ej få
tillfredsställa dina nycker, Arthur.

— Jag gör ej heller några anspråk
derpå, min mor. Om jag känner mig
förolämpad af denna persons sätt att
uppföra sig här, och det så mycket, att om
jag hade något att säga skulle jag ej tillåta
honom att stanna en minut längre, så är
det för er skull.

—- Om det vore nödigt att känna sig
förolämpad deraf, skulle jag sjelf göra
det och handla derefter.

Föremålet för deras tvist, som hade
satt sig, skrattade högt och slog sig med
handen på benet.

— Du har ej rätt, sade mrs Clennam,
under det hon fixerade Blandois, ehuru
hon talade till sin son, att tala till
någon gentlemans nackdel (särdeles då
denne gentleman är från’ ett annat land) för
att han ej rättar sitt sätt efter din
måttstock eller uppför sig enligt dina reglor.
Kanske att denne gentleman pä samma
grund kan göra inkast emot ditt uppförande.

— Jag har ingenting deremot, svarade
Arthur.

— Denne gentleman, fortfor mrs
Clennam, har en gång förut medfört ett
re-kommendationsbref till oss från högt
aktade och ansvarige korrespondenter. Jag
känner alls icke ändamålet med denne
gentlemans nuvarande besök. Jag är
fullkomligt okunnig derom och man kan ej
förmoda, att jag ens skall kunna gissa
dertill; rynkorna i hennes panna blefvo
djupare, under det hon långsamt och med
tonvigt uttalade dessa ord: men då
gentlemannen framställer sitt ärende, hvilket jag
skall be honom vara god och göra för
mig och Flintwinch, när denne
återkommer, skall det utan tvifvel visa sig, att
det är fråga om någon affär, hvilken det
blir såväl vår pligt som vårt nöje att
befrämja.

— Ja, det skall visa sig, madame, sade
affärsmannen.

1— Det skall visa sig, upprepade hon.
Gentlemannen är bekant med Flintwinch
och när han sist var i London, mins jag
att jag hörde talas om, att de muntrade
sig en afton tillsammans. Jag vet ej myc-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free