Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drag voro stelare, hennes kind kallare än
vanligt. När han, i -det han åter reste
sig, följde riktningen af hennes ögon och
betraktade mr Flintwinchs gode vän, mr
Blandois, knäppte denne på ett föraktligt
sätt med pekfingret och tummen.
— Jag lemnar er — er affärs vän, i
min mors rum. mr Flintwinch, med lika
mycken förvåning som motvilja, sade
Clen-nam.
Den ifrågavarande personen knäppte
återigen med fingrarne.
— God natt, min mor.
— God natt.
— Jag hade en gång en vän, min gode
kamrat, Flintwinch, sade Blandois
stående bredbent framför elden, och med en
ton så ögonskenligen ämnad att ådraga
sig Clennams uppmärksamhet, att denne
ovilkorligen dröjde vid dörren. Jag hade
en gång en vän, som hade hört så
mycket talas om denna stads mörka sidor
och företag, att han ej skulle vågat
förtro sig ensam och nattetid åt tvenne
personer, som hade något intresse i att få
honom under jorden — på min ära, inte
en gång i ett respektabelt hus sådant som
detta — såvida han ej var dem
öfver-lägsen i kroppskrafter . .. Bah! En sådan
pultron, min Flintwinch! Hä?
— En kruka, min herre.
— Riktigt ! En kruka. Men han skulle
inte ha gjort det, min Flintwinch, om
han ej vetat att de väl hade vilja, men
ej förmåga tysta honom för alltid. Han
skulle inte en gång velat dricka ett glas
vatten under dylika omständigheter —
inte ens i ett sådant respektabelt hus som
detta — såvida han ej sett någon af de
andra både dricka och svälja deraf först.
Föraktande att tala och knappast i stånd
dertill, ty han kände sig nästan halfqväfd,
såg endast Clennam skarpt på fremlingen,
i det han gick ut. Denne helsade honom
med en afskedsknäppning, under det
mu-stachen drogs upp och näsan sänkte sig
med ett styggt och olycksbådande nöje.
— För himlens skull, Affery, hvad är
här å färde? hviskade Clennam, då hon
öppnade porten för honom i den mörka
förstugan och trefvade sig ut.
Hon såg sjelf temligen hemsk och
förskrämd ut, der hon stod med förklädet
öfver hufvudet, talande derunder med dof,
dämpad röst.
— Fråga mig inte om någonting,
Arthur. Jag har sjelf en lång tid gått som
i en dröm. Gå, gå bara!
Han gick och hon stängde dörren efter
honom. Han såg upp till fönstren i sin
mors rum och det dunkla skenet derifrån,
hvilket af de gula jalusierna gjordes än
dunklare, tycktes hviskande upprepa
Affe-rys ord: ’Fråga mig inte någonting. Gå,
gå bara!“
ELFTE KAPITLET.
Ett bref från
Bäste mr Clennam!
Som jag i mitt sista bref till er sade,
att det var bäst att ingen skref till mig,
och som jag derföre ej, om jag åter
sänder er några rader, förorsakar er ett
annat besvär än deras genomläsande
(kanske ni ej ens får tid dertill, ehuru jag
hoppas ni skall göra det någon gång), vill
jag nu egna en timma åt glädjen att åter
tillskrifva er. Denna gång skrifver jag
från Rom.
liten Dorrit.
Yi lemnade Venedig före mr och mrs
Gowan, men som vi reste långsammare
och ej togo samma väg, voro de vid vår
ankomst redan bosatta i en del af staden,
som kallas Via Gregoriana. Jag är
säker på att ni känner till den.
Och nu skall jag berätta er allt hvad
jag vet om dem, ty jag är säker på, att
det intresserar er mest af allt. Deras
bostad förefaller mig ej så särdeles treflig,
men kanske ni ej skulle tycka detsamma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
