Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hackelse — det var i sanning oförlåtligt!
En annan gång, om det tillätes honom
— advokaten var djupt ångrande, och
svor på att han ej skulle säga ett ord mera.
Ville kanske biskopen i stället skänka
honom några ögonblicks samtal? (han hade
nu satt mr Merdle ned på soffan, sida vid
sida med lord Decimus, och nu eller
aldrig skulle det väl bli något af.)
Och nu sågs det öfriga sällskapet, alla
högeligen nyfikna och intresserade,
biskopen naturligtvis undantagen, som ej hade
minsta aning om att någonting var i
görningen, samla sig i en grupp kring
brasan i närgränsande salong, under sken af
att helt obesväradt prata om den mängd
olika små ämnen, medan dock hvars och
ens ögon och tankar ständigt flögo
omkring i närheten af de båda
öfverläggan-de. Kören befann sig i ett obeskrifligt
nerv-retligt tillstånd, troligen af fruktan
att någon liten godbit skulle beröfvas dem.
Endast biskopen talade med lugn och sans.
Han samtalade med den store läkaren,
angående en viss slapphet i halsen, hvaraf
unga prester allt för ofta lida, samt om
medlen att känna och motverka detta
öf-verhandtagande onda inom kyrkan.
Läkaren nämnde såsom en allmän iakttagelse
att bästa sättet att undvika det var att
lära läsa, innan man gjorde sig till läsare.
Biskopen sade tviflande, verkligen! var
det verkligen hans tanke? Och läkaren
svarade med mycken bestämdhet, att det
var hans tanke.
Under tiden var Ferdinand den enda,
som gjorde några smärre utfall utom den
lilla sällskapskretsens gräns; han höll sig
ungefär halfvägs midt emellan den och
de tvenne derinne, just som om någon
farlig operation skulle företagas af lord
Decimus på mr Merdle eller af mr Merdle
på lord Decimus och hans biträde såsom
förbindare i hvarje ögonblick kunde
erfordras. Efter en knapp qvarts förlopp
ropade också verkligen lord Decimus:
“Ferdinand!“ och han gick in och tog sin
plats i konseljen för ännu ungefär fem
minuter. Då hördes en halfqväfd suck
från kören och lord Decimus steg upp
för att gå. Efter ännu några
förberedande åtgärder af Ferdinand, skakade han
hand på det mest lysande sätt med héla
sällskapet och sade till och med åt
advokaten: Jag hoppas jag ej föll er
besvärlig med mina päron? — Hvarpå
advokaten svarade: Mylord, vid er vink falla
Etons-päron och parlamentets-pärer lika
lätt! — och visade sålunda på ett fint sätt
att han fullkomligt uppfattat skämtet och
antydde med detsamma, att han aldrig i
sitt lif skulle kunna förgäta det.
Hela den tunga högvigtigheten, som låg
inknäppt hos mr Titus Baruacle, begaf sig
dernäst bort, och derpå begaf sig
Ferdinand till operan. Några af de öfriga
dröjde ännu, smuttande på sina likörglas,
som hängde fast i klibbigsringar vid de
dyrbara borden, i den fåfänga
förhoppningen, att mr Merdle skulle säga något.
Men mr Merdle stultade som vanligt, trög
och fundersam, omkring i sin granna
salong och sade aldrig ett ord.
Efter ett par dagar visste hela staden,
att Edmund Sparkler, Esquire, styfson till
den store mr Merdle med det
verldsbe-kanta ryktet, blifvit en af herrarne i
om-sveps-expeditionen, och en proklamation
utfärdades till alla rättrogna, att denna
beundransvärda utnämning borde helsas
såsom en vacker hyllningsgärd af den
älskvärde och godhetsfulle Decimus åt det
kommerciella intresset — och allt det gamla
vanliga vid pipors och trumpeters ljud.
Sålunda kringbäddad af detta
hyllnings-bevis af styrelsen gick det rakt framåt
med den underbara banken och alla de
underbara företagen; och gapare kommo
till Harley Street, Cavendish Square blott
för att gapa på det hus, der det gyldene
undret bodde.
Och när de sågo hofmästaren i ett
ögonblick af synnerligt nedlåtande titta ut
genom förstuguporten, sade de gapande, hvad
han ser rik ut! de undrade hur mycket
pengar han hade i banken. Men hade de
känt denne aktningsvärde Nemesis något
närmare, skulle de ej hafva undrat
der-öfver, utan med yttersta noggrannhet
kunnat uppgifvit summan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
