Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
gifck hon ännu ett hvarf kring golfvet och
stannade åter, efter att ha dröjt ett
ögonblick vid den stora spegeln.
— Figuren, Amy — välan! Den
qvin-nan har en bra figur, det vill jag medge.
Men är den så högt öfver alla andra, att
ingen täflan kan komma i fråga? På min
ära jag det tror. Gif en betydligt yngre
person alla fördelarne af en fru-toilette,
sådan som hennes och — vi få väl se
hur det går, mitt hjerta!
Något som hemligen smickrade och
smekte hennes fåfänga i denna tanke kom
henne att vid bättre lynne återtaga sin plats.
Hon tog systerns händer i sina båda och
klappade alla fyra tillsammans öfver sitt
hufvud i det hon skrattande såg sin
syster i ögonen:
— Och danserskan, Amy, som hon
aldeles förgätit — danserskan; som icke
har minsta tycke af mig och om hvilken
jag aldrig ens erinrar henne — bevars
nej! — hon skulle dansa genom hennes
lif och dansa i hennes väg till en musik
som skulle något litet rubba hennes fräcka
lugn vill jag tro. Helt litet bara, min
goda Amy, helt litet!
Mötande en allvarlig och bönfallande
blick från Amys öga lät hon de fyra
händerna nedsjunka och lade den ena af sina
på Amys läppar.
— Börja inte räsonnera med mig, barn,
sade hon åter med sin gamla skärpa, ty
det tjenar till ingenting. Jag har ej på
långt när beslutat mig ännu, men det är
en möjlighet Nu då vi ha talat om
saken i lugn, så låt oss gå till sängs, du
allra käraste lilla sjåp — god natt! Med
dessa ord lät Fanny sitt ankare gå och
upphörde — sedan hon tagit så många
råd — att rådgöra med sig sjelf mera
för den gången.
Efter detta följde Amy mr Sparklers
uppförande mot sin herrskarinna med
steg-radt intresse och fick ytterligare skäl fijr
att fästa vigt vid allt som passerade mellan
dem. Det fanns tider, då Fanny tycktes
helt och hållet ur stånd att fördraga hans
intellektuela brister och visade sig så
häftigt otålig deröfver, att hon så godt som
afskedade honom. Men det fanns åter
andra tider, då hennes känsla af
öfver-lägsenhet tycktes fullt uppväga den
motsatta vågskålen. Hade ej mr Sparkler
varit den trognaste och mest undergifna
af alla tillbedjare, skulle man trott, att
han varit nog marterad, för att ha flytt
från skådeplatsen för sin tortyr och lagt
åtminstone hela afståndet från Rom till
London mellan sig och sin
förtroller-ska, ’men han hade ej mera egen vilja
än en skuta, som bogseras af en ångbåt,
och han följde sin grymma herrskarinna
i storm som lugn med samma
oskiljaktighet.
Mrs Merdle talade under denna tid
sällan vid Fanny, men så mycket mera om
henne. Hon kände sig likasom ofrivilligt
manad att bekika henne genom
lorgnetten och att i allmän konversation låta
aftvinga sig loford öfver hennes skönhet.
Den trotsiga karakter skönheten antog,
då Fanny hörde dessa loford (hvilket
slumpen ville att hon ofta gjorde) tydde ej på
någon särdeles erkänsla mot den som
yttrat dem; men enda hämnden, som den
ståtlige mr Merdle nedlät sig till, var att
halfhögt säga: “en liten bortskämd
skönhet — men med ett sådant ansigte och en
sådan figur, hvem kan väl undra på det?“
Omkring en månad eller sex veckor
efter rådplägningsnatten, började lilla
Dorrit märka ett eget slags hemligt förstånd
mellan mr Sparkler och Fanny.
Likasom till följe af en öfverenskommelse
talade nemligen mr Sparkler aldrig utan
att först se på Fanny, såsom för att
begära lof. Den unga damen var dock allt
för slug att ge honom någon blick till
svar; men om hon förblef tyst, hade mr
Sparkler lof att tala, hvarom icke talade
hon sjelf. Dessutom blef det tydligt att
så snart Henry Gowan försökte det
välvilliga experimentet att framdraga honom
till sällskapet^ förlustelse, så lät han alls
icke framdraga sig. Och ej nog härmed,
utan ögonblicket derefter råkade alltid
Fanny helt händelsevis att framkasta
några yttranden med så mycken gadd uti,
att Gowan drog sig tillbaka, som hade
han stuckit handen i en bikupa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
