Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sanct Pauls djuptonade klockor slogo nio
då han passerade i skuggan af Temple
Bare, ödsligt och öfvergifvet i dessa
urartade tider.
Då han genom de mörka gränderna
och strandgatorna närmade sig målet för
sin färcl. föreföll honom denna del af
London vid denna sena timma fulare och
hemskare än han någonsin kunnat
föreställa sig. Många långa år hade förgått
sedan han sist varit der i trakten,
hvilken aldrig varit honom närmare bekant
och nu framställde en i hans ögon så
hemsk och mystisk anblick. Så mäktigt
greps hans inbillning deraf att då kusken
stannade, efter att mer än en gång ha
frågat vägen, och sade att inte annat än
han kunde förstå så voro de nu vid rätta
porten, han stod helt tvekande med
vagnsdörren i handen halft skrämd af husets
dystra anblick.
Och det såg i sanning fullt så hemskt
och dystert ut denna afton, som det
någonsin gjort. Tvenne af polisannonserna
voro uppspikade en på hvardera sidan
om porten, och då lyktskenet flämtade i
luftdraget foro mörka skuggor deröfver,
ej olika skuggan af spöklika fingrar,
utpekande rad efter rad. Man höll
tydligen vakt kring huset. Dä mr Dorrit
dröjde ett ögonblick vid gårdsporten gick en
karl in från andra sidan gatan och en
annan trädde ut från någon mörk vrå
derinne och båda sågo på honom i förbi- ;
gåendet och förblefvo stående på något
afstånd.
Som det ej fanns mer än ett hus inom
gårdsmuren kom intet tvifvelsmål i fråga
utan mr Dorrit måste slutligen beqväma
sig att stiga uppför den yttre trappan
och klappa på porten. Der sågs ett
dunkelt ljussken i tvenne fönster i första
våningen. Dörren gaf ett ödsligt, tomt
genljud, som hade huset varit öde; det var
det dock icke, ty ett ljus närmade sig
och steg hördes ögonblicket derefter. De
kommo till dörren, en kedja rasslade och
en qvinna med förklädet kastadt öfver
hnfvudet syntes i den halföppnade dörren.
— Hvem är det? frågade qvinnan.
Mr Dorrit, helt bestört vid denna
anblick, svarade att han var från Italien
och önskade göra några frågor angående
den försvunne personen, som han känt.
Hi, skrek qvinnan med sprucken
stämma, Jeremias!
Derpå framträdde en gammal man, som
mr Dorrit på de snusbruna byxorna
trodde sig igenkänna såsom den rostiga
skruf-ven. Qvinnan var påtagligen rädd för
den gamle mannen, ty då han närmade
sig slog hon undan förklädet och
afslö-jade ett blekt» förskrämdt ansigte.
— Öppna dörren din galning, skrek
den gamle mannen, och släpp in herrn.
Ej utan en blick tillbaka på kusken
och vagn1:; st«’» mr Dorrit in i den
skumma förstugau. Se så, min herre, sade
mr Flintwinch. i,u kan ni göra hvad
frågor ni behagar; vi ha inga hemligheter här.
Innan något svar hann afgifvas hördes
en stark, sträf stämma, och dock tydligen
en qvinnlig. ropa der uppifrån: Hvem
är det?
Hvem det är? upprepade Jeremias.
Ytterligare efterforskningar. En från
Italien.
— För honom hit upp!
Mr Flintwinch mumlade, som hade han
funnit det ganska onödigt, men sade, i
-det han vände sig till mr Dorrit:
— Mrs Clennam, min herre. Hon skall
alltid ha sin vilja fram Jag vill visa er
vägen.
Han gick derpå före mr Dorrit uppför
den mörka trappan, medan den
fremman-de naturligt nog såg sig om under vägen
och märkte då att qvinnan äfven följde
dem med förklädet åter kastadt öfver
ansigtet på samma spöklika och förskrämda
sätt.
Mrs Clennam hade sina böcker
uppslagna på det lilla bordet.
— Åh, sade hon och betraktade skarpt
den nykomne. Så, ni är från Italien ni.
Välan?
Mr Dorrit var ur stånd att frampressa
något svar mera rakt på sak fin — Ha
— välan?
Hvar är den försvunne fremlingen?
Har ni kommit för att ge oss underråt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
