Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ursäkta min fru, sade mr Dorrit,
återigen kastande en blick pä annonsen,
hvem är Clennam & Komp.? Ha. Jag ser
detta namn nämndt här i samband med
det hus der man sett monsieur Rigaud gå
in; hvem är Clennam & Komp.? Ar det
den person som jag fordom — hum —
varit några ganger — ha sällskap med
och som jag tror ni nyss häntydde pä?
Ar det — ha — samme person?
— Nej det är en helt annan person,
mycket olik honom i sanning, svarade
Flora, med obrukbara lemmar och gar på
hjul i stället och den bistraste af alla
qvinnor ehuru hans mor.
— Clennam & Komp. en — hum
en mor! — utropade mr Dorrit.
— Och en gammal herre tillika,
tillade Flora.
Mr Dorrit såg ut som om han varit
nära färdig att förlora förståndet vid dessa
besynnerliga uppgifter, hvilka ingalunda
vunno i klarhet då Flora kastade sig in
i en plötslig analys af mr Flintwinchs
halsduk och utan att uppdraga ringaste
gränslinie mellans hans och mrs Clennams
identitet liknade honom vid en rostig skruf
i snusbruna byxor. Denna oerhörda
sammansättning af man och qvinna,
obrukbara lemmar, hjul, rostig skruf, bisterhet
och byxor konfunderade till den grad mr
Dorrit att han framställde den
beklagansvärdaste anblick i verlden.
— Men jag vill ej uppehålla er ett
ögonblick längre, sade Flora, som märkte
att någonting var på tok, ehuru hon var
långt ifrån att anse sig som skulden
der-till, bara ni vill vara sä god och ge mig
ert hedersord på att ni vill se er om efter
den der Rigaud på vägen tillbaka till
Italien och ha honom att träda fram och
rentvå alla parter.
Mr Dorrit hade under denna harang
så till vida hunnit hemta sig från sin
förvirring, att han i någorlunda
sammanhängande ordalag kunde säga att han skulle
anse det för en pligt. Flora var förtjust
öfver framgången af sin ambassad och
steg upp för att gå.
— Millioner tacksägelser, sade hon, och
min adress på kortet i händelsö ni skulle
ha ntigot att meddela mig personligen, jag
vill ej skicka min hjertliga helsning till
den kära lilla varelsen ty det kunde
anses förmätet och i sjelfva verket återstår
ju ingenting af den kära lilla varelsen i
den stora förvandlingen, således tjenar det
ju till ingenting, men både jag och mr
F:s tant skola alltid önska henne allt godt
och aldrig, det bedyrar jag, grunda några
anspråk på hvad vi för i verlden kunde
göra för den lilla varelsen, tvertom, ty
hvad hon påtog sig det gick hon alltid i
land med och det är mer än många andra
kunna säga och sjelf är jag en bland dem
ty alltse’n jag hemtade mig från det svåra
slaget då mr F. dog har jag tänkt lära
mig att spela orgel som jag är alldeles
förtjust uti men, har skam te’ sägandes,
ännu ej lärt mig en ton, adjö, adjö min
herre!
Då mr Dorrit, som följt henne till
dörren, fått någon tid på sig att samla sina
sinnen, fann han att samtalet frammanat
åtskilliga förafskedade minnen, som på ett
underligt sätt kontrasterade mot det
Merdle-ska middagsbordet. Han skref derför och
skickade af en biljett, ursäktande sig för
den gangen och befallde att man genast
skulle servera honom middag i hans egna
rum. Han hade ännu en annan afsigt
härmed. Hans tid för besöket i London
var i det närniaste ute och hvarje
återstående timma upptagen af affärer och
göromål, han ville ej uppskjuta sin
återresa men ansåg det dock såsom en pligt,
hvilken han i sin högtidlighet ej kunde
uraktlåta, att vidtaga några omedelbara
undersökningar angående Rigauds
försvinnande, för att kunna meddela mr Henry
Gowan x-esultatet af sina egna personliga
efterforskningar. Han beslöt derför att
begagna sig af denna aftons frihet, för att
fara ned till Clennam & Komp., hvars
adress var tydligen utsatt i annonsen, se
stället och göra några frågor der sjelf.
Efter att ha ätit sin middag, så enkel
och anspråkslös som hotellet och
resla-kejen ville tillåta, och efter att ha tagit
en kort lur vid brasan för att
fullkomligt återhemta sig från mrs Finching,
be-gaf han sig af helt ensam i hyrvagn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
