- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
156

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de röst: »jag kommer, jag kommer!» och
kröp ut genom någon underjordisk väg,
hvarifrån utdunstade en källarlik lukt.

— Och således, Amy, sade hennes
syster, då de alla tre gingo ut tillsammans
genom den dörr, som tycktes skämmas
så mycket öfver att vara olik alla andra
dörrar; onkeln hade instinktlikt tagit Amys
arm såsom den arm, livartill han hyste
det största förtroendet; således Amy, är
du nyfiken att få veta mer om mig?

Hon var vacker, visste det och
bröstade sig något deröfver; och
nedlåtenheten, med hvilken hon åsidosatte den
öfver-lägsenhet, som hennes behag och
verlds-erfarenhet gåfvo henne, samt tilltalade sin
syster nästan som like, smakade mycket
af familjens egenhet.

— Jag är intresserad i och bekymrar
mig om allt, som rör dig, Fanny.

— Ja, så är det, så är det, och du är
den bästa Amy, som finns till. Om jag
någonsin är litet förarglig, så är jag
säker på, att du betänker hvad det är att
innehafva en sådan plats som jag och
känna sig vida öfver densamma. Jag skulle
ej bry mig om det, sade dottern till
Mar-shalseas fader, om ej de andra voro så
vanliga. Ingen af dem har sjunkit så i
samhället som vi ha. De äro alla på
sin rätta plats. Fullkomligt vanliga.

Liten Dorrit såg mildt på den talande,
men af bröt henne ej. Fanny tog ut sin
näsduk och torkade sig nästan harmfullt
i ögonen.

— Jag är ej född på samma ställe
som du, det vet du, Amy, och det gör
kanske någon åtskillnad. Mitt kära barn,
när vi bli qvitt onkel, skall du få veta
alltsammans. Yi ska släppa af honom
vid spisqvarteret, der han skall äta middag.

De gingo med honom, till dess de
kom-mo till en snuskig gata med ett smutsigt
fönster, som var nästan ogenomskinligt
af ångor från varmt kött, grönsaker och
puddingar. Men man kunde dock se
skymtar af ett stycke stekt fläsk, som utbrast
i tårar af salvia och lök i en tennskål
full med sås, af en fet oxstek och en
pösande Yorkshire pudding, kokande heta
i ett dylikt kärl, af en filet på kalf med

fyllning, af en skinka, som svettades
genom den fart, hvarmed den for fram, af
ett flatt fat med stekt potates, så flottiga,
att de voro sammanhängande, af en eller
två knippor kokade grönsaker och af
andra bastanta delikatesser. Innanföre
fun-nos några afplankningar, der de kunder,
som ansågo det beqvämare att hemta
middagen i magen än i handen, i all
enslighet nedpackade sina uppköp. Under det
de betraktade allt detta, öppnade Fanny
sin ridikyl och framtog derur en shilling,
som hon räckte onkeln. Sedan onkeln
tittat på den en stund, gissade han till
meningen och mumlade: »middag? jaså!
jaha, jaha!» samt försvann långsamt i
ångan.

— Amy, sade hennes syster, kom med
mig, om du ej är för trött att gå till
Harley Street, Cavendish Square.

Den min, hvarmed hon uttalade denna
eleganta adress och den knyck, som hon
gaf sin nya hatt (hvilken var mer grann
än nyttig) väckte hennes systers
förundran ; hon förklarade sig dock färdig att gå
till Harley Street och dit riktade de sina
steg. Då de anländt till detta stora mal,
utvalde Fanny det vackraste huset,
klappade på porten, samt frågade efter mrs
Merdle. Ehuru betjenten, som öppnade
dörren var pudrad, och understöddes i sin
myndighet af tvenne andra likaledes
pudrade betjenter, medgaf han ej allenast,
att mrs Merdle var hemma, men bad till
och med Fanny stiga in. Fanny inträdde
och tog sin syster med sig; de gingo
uppför trapporna företrädda af puder och
lemnande puder, samt fingo vänta i ett
af de många förmaken, ett
halfcirkel-formigt rum, der en papegoja med benen
i vädret medelst näbben höll sig fast
utanpå en gyldene bur, samt placerade sig i
många besynnerliga upp- och nedvända
ställningar. Denna egenhet har man också
anmärkt hos andra foglar af helt olika
slag, när de klättra på gyldene trådar.

Detta rum var vida praktfullare än
något, som lilla Dorrit någonsin föreställt
sig, och skulle hafva synts praktfullt och
dyrbart för hvem som helst. Hon
blickade med häpnad på sin syster och skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free