Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle vara mig angenämt. Då jag gick
i skolan var det ett poem, som börjades
med: »Se, den stackars indianen!» Om
bara några tusen personer i societetslifvet
ville gå och blifva indianer, så skulle jag
också skrifva upp mitt namn; men som
vi, i societeten, olyckligtvis ej kunna
blifva indianer, så — God morgon!
De gingo utför trapporna med puder
före och puder efter sig, den äldre
systern stolt, den yngre förödmjukad, och
utestängdes på den opudrade Harley Street,
Cavendish Square.
— Nå väl? sade Fanny, sedan de gått
en stund stillatigande. Har du ingenting
att säga, Amy?
— Åh, jag vet ej hvad jag skall säga!
svarade, Amy sorgsen. Tyckte du ej om
den unge mannen, Fanny?
— Tycka om honom? Han är nästan
en fåne.
— Jag är så ledsen — blif icke ond
— men, efter du frågar mig, om jag ej
har något att säga, jag är mycket ledsen
Fanny att du lät den der frun ge dig
något.
— Du lilla toka! svarade hennes
syster, i det hon häftigt stötte till hennes
arm. Har du alls icke någon stolthet?
Men det är just förhållandet! Du har ej
någon sjelfkänsla, ej någon ädel stolthet.
Och, tilläggande med det mest föraktfulla
uttryck, just som du tillåter en liten
ömklig figur, en Chivery, att följa dig hvart
du går, skulle du kunna se din familj
trampad i stoftet, utan att ens vända
dig om.
— Säg ej det, bästa Fanny. Jag gör
hvad jag kan för den.
— Du gör hvad du kan för den!
upprepade Fanny, i det hon påskyndade sina
steg. Ville du låta en sådan qvinna som
denna, om du hade en gnista erfarenhet,
så skulle du se att hon är så falsk och
oförskämd, som någon qvinna kan vara
— ville du låta henne sätta sin fot på
din familj och tacka henne för det?
— Nej, Fanny, jag försäkrar dig.
— Nå så låt henne då betala derföre,
du lilla, lågsinnade varelse. Hvad annat
kan du låta henne göra? Låt henne be-
tala för det, du enfaldiga barn; och låt
din familj få någon nytta af penningarne.
De talade ej vidare under vägen till
det hus, der Fanny och onkeln bodde.
Då de anländt dit, funno de den gamle
mannen i ett hörn af rummet, der han
på det jemmerligaste sätt i verlden öfvade
sig på klarinetten. Fanny skulle intaga
en måltid, sammansatt af några bitar kött,
porter och té; men under det hon, helt
förtretad, låtsade tillaga den åt sig sjelf,
gjorde hennes syster det, tyst och stilla,
i verkligheten. Då Fanny slutligen satte
sig ned för att äta och dricka, kastade
hon omkring knif, gaffel och sked, samt
tycktes lika förargad på sitt bröd, som
hennes far varit det qvällen förut.
— Om du föraktar mig, sade hon,
häftigt utbristande i tårar, emedan jag är
dansös, hvarför gjorde du mig då dertill?
Det var ditt verk. Du vill att jag skall
buga mig till marken inför den der mrs
Merdle, och låta henne säga hvad hon
vill och anse oss alla med förakt och säga
mig det i ansigtet. Emedan jag är dansös!
— O Fanny!
— Och Tip också, stackars’gosse. Hon
får nedsätta honom så mycket hon
behagar, utan något återhåll — förmodar
jag, emedan han studerat juridik, varit
anställd vid dockorna och gjort åtskilligt
annat. Nå, det var ditt verk, Amy. Du
borde åtminstone tycka om, att han blir
försvarad.
Under hela denna tid blåste onkeln helt
ängsligt på klarinetten der borta i hörnet;
ibland tog han den en tum eller så från
sin mun, för att betrakta dem ett
ögonblick, med ett obestämdt intryck att
någon hade sagt något.
— Och din far, din stackars far, Amy.
För det han ej är fri och kan visa sig
sjelf och tala för sig sjelf, så vill du låta
sådant der folk ostraffadt skymfa honom.
Om du ej har någon känsla för dig sjelf,
emedan då går bort och arbetar, så skulle
jag tro att du borde ha någon känsla för
honom, då du vet allt hvad han har lidit.
Stackars liten Dorrit kände nog djupt
det orättvisa i dessa förebråelser. Minnet,
af gårdagens afton ökade dess bitterhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
