Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utmärkt för sina praktiska kunskaper och
sitt stora förutseende. Om vi någonsin
skulle få det välde öfver
omständigheterna, som kunde sätta oss i den lyckliga
ställning, att vi vore i stånd att föreslå
en så betydande person att — att bli en
af de våra och ge oss stödet af sitt
inflytande, > sina kunskaper och sin karakter,
så skulle vi endast föreslå honom det som
en pligt. I sjelfva verket som en pligt,
hvilken han vore skyldig samhället.
Mr Merdle lät honom förstå, att
samhället var hans ögonsten och dess
fordringar öfver alla betänkligheter.
Skattmästaren aflägsnade sig och advokaten
steg fram.
Med sin lilla inställsamma jurybugning
och under det han fingrade på sin
öfver-tygande dubbel-lorgnett, hoppades
advokaten, att han skulle blifva ursäktad, om
han omnämnde för en person, hvilken
visat sig vara en af dem, som bäst
förstod sig på att vända roten till allt ondt
till roten till allt godt, som under en lång
tid återkastat en lysande glans till och
med på vårt commerciella lands annaler
— om han helt ointresseradt omnämnde
till honom och som, hvad vi, lagkarlar,
på vårt pedantiska sätt kalla, amicus curiæ,
ett faktum, som händelsevis kommit till
hans kännedom. Han hade blifvit ombedd
att granska fastebrefvet på en ganska
betydlig egendom i ett af de östra
grefska-pen — i sjelfva verket låg den, mr Merdle
vet, att vi lagkarlar tycka om att vara
noggranna i våra uppgifter, just på
gränsen af tvenne af de östra grefekapen. Nå,
fastebrefvet var fullkomligt i sin ordning
och egendomen skulle på utmärkt
fördelaktiga vilkor försäljas åt någon, som
kunde disponera öfver — pengar
(jurybugning och manövrering med den
öfverty-gande dubbel-lorgnetten.) Detta hade just
samma dag kommit till advokatens
kännedom, då det fallit honom in: »i dag
får jag den äran att äta middag
tillsammans med min aktade vän, mr Merdle,
och då vill jag i strängaste förtroende för
honom omnämna denna omständighet.»
Ett sådant köp skulle ej allenast förskaffa
honom ett stort och lagligt politiskt in-
flytande, men också göra honom till jus
patronatus för ett halft dussin presterliga
beställningar med betydliga årliga
inkomster. Nu visste väl advokaten, att mr
Merdle i alla fall ej vore i något bryderi,
angående sättet att använda sina
kapitaler och att fullkomligt begagna sitt
verksamma och kraftfulla förstånd; men han
tog sig den friheten att meddela den
fråga, som uppstigit i hans sinne, om icke
den, som så förtjenstfullt tillvunnit sig en
så betydande ställning och europeisk
ryktbarhet, vore skyldig — vi vilja icke säga
sig sjelf, men samhället, att förskaffa sig
ett dylikt inflytande; och att utöfva det
— vi vilja ej säga för sitt eget eller sitt
partis bästa, men för samhällets.
Mr Merdle förklarade åter, att han helt
och hållet egnat sig åt detta föremål för
sin ständiga uppmärksamhet och
advokaten förde sin dubbel-lorgnett uppför den
stora trappan. Helt afsigtslöst jemkade
sig nu biskopen till sidobordet.
Händelsevis råkade nu biskopen att
anmärka, att denna verldens goda säkert
aldrig kunde rigtas i bättre kanaler, än
då det hopade sig vid det magiska
vidrörandet af de visa och skarpsinniga,
hvil-ka, på samma gång de kände rikedomars
rätta värde (biskopen försökte här att
sätta på sig en min, som om han sjelf
varit fattig) förstodo den betydenhet de
egde, då de klokt förvaltades och rätt
utdelades, för vårt stora brödra-samfunds
bästa.
Mr Merdle uttryckte ödmjukt den
öf-vertygelsen, att biskopen ej kunde mena
honom, men motsägande sig sjelf
förklarade han också sin stora belåtenhet öfver
biskopens goda tanke om honom.
I det han helt muntert tog ett kort
steg framåt med sitt välskapade högra
ben, liksom han velat säga till mr Merdle:
*bry er ej om förklädet; det är endast
en tom form!» — framställde biskopen
följande fråga till sin gode vän:
Om hans gode vän hade tänkt på, att
det ej vore obilligt om samhället skulle
hoppas, att den, som varit så välsignad
i sina förehafvanden och hvars exempel
på den höga piedestal, der han stod, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
