Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dedrägt satte sig emot tillfället att
återvända.
— Jag vill inte. Jag vill inte. Jag
vill inte! upprepade hon med lag
half-qväfd röst. Jag vill förr bli sliten i
stycken. Jag vill hellre slita mig sjclf i
stycken.
Miss Wade, som hade släppt henne,
lade beskyddande sin hand på flickans
hals för ett ögonblick, och sade derpå
med samma småleende som förut och med
alldeles samma ton:
— Mina herrar! Hvad viljen J göra
härvid ?
— Ack Tattycoram, Tattycoram!
upprepade mr Meagles, i det han på samma
gång besvor henne medelst en allvarlig
åtbörd med handen. Hör på det
fruntimrets röst, se i hennes ansigte,
begrunda hvad som rör sig i hennes hjerta och
tänk på den framtid, som ligger framför
dig. Mitt barn, hvad du än må tänka
derom, detta fruntimmers inflytande öfver
dig — så förvånande, ja, jag kan utan
öfverdrift säga så förfärligt för oss —
är grundadt på en häftighet än starkare
än din, på ett lynne, än mer våldsamt
än ditt. Hvad kunnen J båda göra
tillsammans? IIvad skall det bli deraf?
— Jag är ensam här, mina herrar,
sade miss Wade, utan att förändra röst
eller sätt. Sägen derföre hvad J viljen.
— Artigheten måste vika för denna
missledda flickas nuvarande tillstånd, sade
mr Meagles; jag hoppas dock ej alldeles
åsidosätta den, ehuru jag har så tydligt
framför mig det onda, som ni tillfogar
henne. Ursäkta mig. om jag så hon hör
det påminner er om. — jag måste det
— att ni var en gåta för oss alla. att
ni ej hade något gemensamt med någon
af oss, då hon olyckligtvis kom i er väg.
Jag vet ej hvem ni är, men ni döljer ej.
ni kan ej dölja den mörka ande, som bor
inom er. Om det skulle hända, att ni
vore en qvinna, som för någon orsaks
skull finner ett hemskt nöje i att göra en
medsyster lika olycklig som hon sjelf (jag
är gammal nog för att ha hört sådant),
så varnar jag henne för er, jag varnar
er för er sjelf.
— Mina herrar! sade miss Wade lugnt.
Då ni har slutat — mr Clennam, kanske
ni kan förmå er vän att —
— Icke utan än ett bemödande, sade
mr Meagles, oförskräckt. Tattycoram,
min stackars kära flicka, räkna till fem
och tjugu.
— - Bortstöt ej det hopp, den visshet,
som denna välvilliga man tillbjuder er,
sade Clennam med låg uttrycksfull röst.
Vänd åter till de vänner, som ni ej glömt.
Tänk er före!
— Jag vill inte! Miss Wade. sade
flickan, hvars barm häfde sig häftigt, under
det hon talade med handen mot strupen,
för bort mig!
— Tattycoram, sade mr Meagles.
Ännu en gång! Det enda, som jag i
verl-den ber dig om. mitt barn! Räkna till
fem och tjugu!
Hon satte händerna hårdt för öronen
och vid denna häftiga rörelse nedföll
hennes svarta glänsande hår helt oredigt,
samt vände ansigtet mot väggen. Miss
Wade, som hade gifvit akt på henne med
samma besynnerliga uppmärksamma
småleende, samma kufvande hand på sitt eget
bröst, som då hon betraktade hennes inre
strid i Marseille, lade nu sin arm omkring
hennes lif. som om hon för alltid tagit
henne i besittning.
Det var en synbar triumf i hennes
ansigte. då hon vände sig mot sitt
frem-mande för att afskeda dem.
— Som det är sista gången jag skall
ha denna ära och som ni sagt, att ni ej
vet hvem jag är, eller känner grunden till
mitt inflytande här, vill jag säga er att
det är grundadt på ett likartadt öde. Min
härkomst är densamma som er
sönderbrutna leksaks. Hon har intet namn, jag
har intet namn. Hennes orättvisa är min.
Jag har ingenting mer att säga er.
Detta ställdes till mr Meagles, som helt
sorgsen aflägsnade sig. Då Clennam
följde honom, sade hon med samma yttre
lugn och samma stadiga röst, men med
ett småleende, som man endast ser på
grymma ansigten: ett mycket svagt små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
