- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
273

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i en ländstol, samt upplöst hans skjorta
och halsduk. De fyllde ett glas med vin
och förde det till hans läppar. Då han
sväljt något deraf, tog han sjelf glaset
och tömde det. Straxt derpå lutade han
sig tillbaka i stolen och gret med
näsduken framför ansigtet.

Då detta varat en stund, tänkte
Clen-nam, att det nu vore passande tid att
omtala sakens detaljer och sålunda draga
gubbens tankar från det öfverraskande i
hufvudsaken. Långsamt och med lugn
röst, förklarade han derföre allt för dem
så tydligt han kunde och utbredde sig
öf-ver naturen af Pancks’ tjenster.

— Han skall bli — hum — han skall
bli frikostigt belönad, min herre, sade
fadern, i det han reste sig upp och hastigt
gick omkring rummet. Var öfvertygad
om, mr Clennam, att hvar och en, som
haft något att göra härmed skall bli —
hum — skall bli ädelmodigt belönad.
Ingen, min bästa herre, skall säga, att han
har några otillfredsställda anspråk på mig.
Jag skall återbetala de — hum — de
förskott jag emottagit af er med särdeles nöje.
Så snart det faller er lägligt, ber jag er
underrätta mig om de lån ni gifvit min son.

Han tycktes ej ha något ändamål med
sitt gående kring rummet, men han kunde
ej vara stilla ett ögonblick.

— Alla skola bli ihågkomna, sade han.
Jag vill ej lemna detta ställe med några
skulder. Alla, som ha — hum —
uppfört sig väl mot mig och min familj skola
belönas. Chivery skall belönas. Unge John
skall belönas. Jag önskar det i
synnerhet och jag ämnar handla frikostigt, mr
Clennam.

— Vill ni tillåta mig att förskjuta hvad
ni för närvarande kan behöfva, mr
Dorrit? frågade Arthur, i det han lade sin
börs på bordet. Jag ansåg bäst att i denna
afsigt medtaga en summa pengar.

— Jag tackar er, min herre, jag
tackar. Jag emottager gerna i närvarande
ögonblick hvad jag för en timme sedan
skulle ha gjort mig samvete af att taga.
Jag är er mycket förbunden för detta
ögonblickliga lån. Det är endast för stun-

den, men det kommer mycket väl till pass

— mycket väl till pass.

Han tillslöt handen om pengarne och
bar dem med sig.

— Var så god, min herre och lägg
denna summa till de fordna lån, som jag
redan omnämnt; var så god och glöm ej
heller de förskott ni gjort min son. En
muntlig uppgift på totalbeloppet är allt
hvad jag — hum — hvad jag önskar.

Hans öga föll ett ögonblick på dottern
och han stannade ett ögonblick för ätt
kyssa henne och klappa henne på hufvudet.

— Vi få lof att höra oss om efter en
sömmerska, min älskling, som kan hjelpa
oss med att göra en hastig och
fullkomlig förändring i din mycket simpla
klädsel. Man måste också göra något för
Maggy, som nu knappast är — hum —
presentabel, knappast presentabel. Och
din syster, Amy, och din bror. Och min
bror, er onkel — stackars kräk, jag
hoppas att detta skall lifva upp honom —
vi måste genast skicka bud efter dem. De
måste underrättas om allt detta. Vi
måste meddela dem det med försigtighet, men
de måste genast underrättas derom. Vi
äro skyldiga dem och oss sjelfva att från
detta ögonblick — hum — ej låta dem

— hum — ej låta dem göra något.

Det var första gången han någonsin

låtit dem förstå, att han kände till, att de
gjorde något för sitt lifsuppehälle.

Han stöfvade ännu omkring rummet med
börsen hopkramad i sin hand, då
högljudda hurrarop hördes från gården.

— Nyheten har redan spridt sig, sade
Clennam, i det han blickade ut genom
fönstret. Vill ni visa er för dem, mr Dor
rit? De äro mycket ifriga och önska det
ögonskenligen.

— Jag — hum — ha —jag medger
att jag skulle ha önskat, Amy, mitt barn,
sade. han, i det han stöfvade omkring med
än feberaktigare oro än förut, att först
ha gjort några förändringar i min klädsel,
att ha köpt ett — hum — ett ur och en
kedja. Men om det måste ske som jag
nu är, så — hum — så måste det ske.
Fäst ihop min skjortkrage, mitt barn. Mr
Clennam, vill ni vara så god och ge mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free