Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det låg något i hennes sätt att uttala
dessa ord, som gjorde ett särdeles
obehagligt intryck på Pet. Det tycktes
antyda, att det som skulle ske nödvändigt
måste vara ett ondt, och hon kunde icke
låta bli att hviska, o, min far! i det hon
drog .sig närmare honom, med en något
skygg min, som ett litet bortskämdt barn.
Detta bemärktes straxt af den andra.
— Er vackra dotter, sade hon, ryser
när hon tänker på sådana ting. Och det
oaktadt, fortfor hon, och såg henne skarpt
i ögonen, kan ni vara försäkrad om, att
det finns män och qvinnor redan på
vägen, som hafva att göra med eder, och
som skola göra det. Säkert skola de
göra det som blifvit dem ålagd t. De
kunna komma hundra, ja tusentals mil
öfver hafvet; de kunna vara helt nära
vid handen; de kunna utgå, — hvad vet ni,
och hvad kan ni göra för att hindra det?—
ur sjelfva denna stads aldra uslaste
afskum.
Med den kallaste afskedsholsning, och
med en viss öfverspänd retlighet i
uttrycket, som gjorde att hennes skönhet, ehuru
den knappast nått sin bästa blomningstid,
redan såg litet vissnad ut, lemnade hon
rummet.
Hon fick emellertid gå uppför många
trappor och genom många korridorer,
innan hon hann ifrån denna del af det stora
hotellet till det rum, som hon sjelf
ämnade bebo. Sedan hon nästan fulländat
sin långa vandring, och höll på att
passera korridoren, der hennes eget rum låg,
hörde hon några häftiga ord och ett doft
mumlande och snyftande. En dörr stod
öppen, och derinnanför såg hon tjenstflickan,
som uppassade den unga flickan, hvilken
nyligen tagit afsked af henne; densamma,
hvilken de gifvit ett så besynnerligt namn.
llon stannade för att se på denna flicka.
Flickan såg ytterst tvär och vild ut.
Hennes rika svarta hår hängde utslaget kring
hennes ansigte; ansigtet var purpurr idt
och brände som eld, och i det hon skrek
och snyftade, ref hon sina läppar med
vildt raseri.
— Sjelfviska uslingar! sade flickan,
snyftande och flämtande emellan hvart ord.
Icke bry de sig om hvad som blir utaf
mig! Här lernna de mig hungrig och
törstig och trött, för att svälta ihjäl: hvad
angår det dem? Vilddjur! Djeflar! Uslingar!
— Stackars min flicka, hvad är på
färde?
Ilon såg hastigt upp, med röda ögon,
och utsträckta händer, i det hon höll på
att nypa sig i halsen, som redan var
bc-täckt af stora, röda fläckar.
— Det angår er icke hvad som är på
färde. Det angår ingen.
— Jo, visst angår det mig; det gör
mig ondt att se dig i detta tillstånd.
— Det gör er icke ondt, sade flickan.
Det fägnar er. Jag vet att det fägnar er.
Blott en gång förut har jag varit i detta
tillstånd; det var derborta på
karantäns-anstalten, och båda gångerna har ni
funnit mig. Jag är rädd för er.
— Ilädd för mig?
— Ja. Ni tycks komma som min egen
vrede, min egen ondska, mitt eget ■— hvad
som helst — jag vet icke hvad det är.
Men de misshandla mig, de misshandla
mig, de misshandla mig! och hon
började ånyo gråta och snyfta, och rifva sig
i ansigtet, hvarmed hon, i följd af
öfver-raskningen, en stund upphört.
— Den främmande betraktade henne
uppmärksamt, med ett förunderligt leende.
Det var märkvärdigt att skåda den
ursinniga kamp, som tycktes försiggå inom
flickan; hela hennes kropp våndades,
liksom sönderslets den utaf onda andar.
— Jag är två eller tre år yngre än
hon, och det är ändå jag som skall se
efter henne, alldeles som om jag vore
gammal, och det är hon som alltid skall
smekas och kallas för lilla Pet! Jag
afskyr namnet. Jag hatar henne. De
skämma bort henne, hon vet icke hvad hon är.
Hon tänker endast på sig sjelf, hon
tänker icke mera på mig, än om jag voro
en stock eller en sten! Sålunda fortfor
flickan i sitt raseri.
— Du måste ha tålamod.
— Jag vill icke ha tålamod!
— Om de endast draga försorg för
|| sig sjelfva, och icke för dig, så får du
i! icke bry dig om det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
