Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der det fliken af en näsduk stack ut
nedanför densamma. Hans underkläder voro
så långa och vida, och hans skor så
klumpiga och stora, att han drog fotterna
efter sig som en elefant ; inen huru
mycket af detta som var gång och huru
mycket som var släpande kläde och läder,
det kunde ingen bestämma. Under ena
armen bar han ett snedt och utnött
fodral, som innehöll något slags
blås-instru-ment; i samma hand höll han för en
penny snus i ett brunaktigt papper, hvarmed
han långsamt förplägade sin stackars
gamla blåa näsa genom en förlängd pris,
under det Arthur Clennam betraktade
honom.
Till denne gamle man, som just gick
öfver gården, framställde han sin ’fråga
på samma gång, som han vidrörde hans
skuldra. Gubben stannade och såg sig
omkring med ett uttryck i sina svaga gråa
ögon, som om hans tankar varit långt
derifrån ocli som tillika vittnade om
dålig hörsel.
— Yar så god, sade Arthur,
upprepande sin fråga, och säg mig hvad detta
är för ett ställe?
— Hå? Detta ställe? svarade gubben,
under det han lät sin pris snus stanna
på halfva vägen och pekade på stället,
utan att se derpå. Det här är
Marshal-sea, min herre.
— Gäldstugan?
— Ja, min herre, gäldstugan, svarade
den gamle med ett uttryck, som om han
ej ansett det nödvändigt att begagna en
dylik benämning.
Han vände sig om och fortsatte sin
väg.
— Jag ber er om förlåtelse, sade
Arthur, hejdande honom ännu en gång, men
vill ni tillåta mig att göra er än en
fråga? Får hvem som helst gå in här?
— Hvem som helst far gå in, svarade
den gamle mannen, tydligt tilläggande
genom den tonvigt han gaf de sista orden,
men hvem som helst får ej gå ut.
— Förlåt mig ännu en gång. Känner
ni till detta ställe?
— Ja, min herre, det gör jag, svarade
gubben, under det han kramade det lilla
snuspaketet i sin hand och vände sig
ifrån den efterhängsne frågaren, som om
dylika frågor sårade honom.
— Jag ber att ni vill vara god och
ursäkta mig. Jag frågar ej af oförskämd
nyfikenhet, men i en god afsigt. Ar ni
bekant med namnet Dorrit?
— Mitt namn är Dorrit, min herre,
svarade gubben helt oväntadt.
Arthur tog af sig hatten.
— Tillåt mig att säga er ett halft
dussin ord. Jag var fullkomligt oberedd på
en dylik underrättelse och hoppas, att
denna försäkran må vara en tillräcklig
ursäkt för det jag tagit mig den friheten
att tilltala er. Jag har nyligen
återkommit till England efter en lång frånvaro.
Jag har sett hos min mor — Mrs
Clennam i staden — ett ungt fruntimmer
sysselsatt med sömnad, som jag endast
hört tilltalas eller talas om som lilla
Dorrit. Jag har fattat ett lifligt intresse för
henne och ett stort begär att känna
något mer angående henne. Jag såg henne
gå genom denna port, endast en minut
innan ni kom.
Gubben betraktade honom
uppmärksamt,
— Är ni sjöman, min herre? frågade
han.
Han tycktes något nedslagen öfver den
skakning på hufvudet, som blef hans svar.
— Inte sjöman? Jag trodde det
möjligtvis att dömma af ert solbrända ansigte.
Talar ni allvarsamt, min herre?
— Jag försäkrar er att jag talar
fullkomligt allvarsamt och jag ber er vara
öfvertygad derom.
—- Jag känner ganska litet af verlden,
min herre, återtog den gamle med sin
svaga, darrande röst. Jag går endast
framåt som skuggan på solvisaren. Det
skulle ej vara lönt för någon att-bedraga
mig; det skulle verkligen vara alltför lätt
— en alltför ringa triumph för att bereda
någon tillfredsställelse. Den unga
qvin-nan, som ni såg gå in här, är min
brorsdotter. Min bror är William Dorrit, jag
är Fredrik. Ni säger att ni sett henne
hos er mor (jag vet att er mor är god
emot henne), att ni känner intresse för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
