- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
75

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sakföraren, och jag önskar veta — han
upprepade åter sin enformiga anhållan.

Detta hade den verkan på unge
Bar-nade, att han upprepade på det mest
hjelplösa sätt: Hör på! På min ära, ni
måste inte komma hit och säga ni
önskar veta, vet ni! Hvilket återigen hade
den verkan på Arthur, att han upprepade
sin begäran med samma ord och i samma
ton som förut. Verkan deraf på unge
Barnade var, att han såg ut som en
ömklig personiiikation af tafatthet och
lijelp-lösliet.

— Nå väl, jag skall säga er något.
Hör på! Det är bäst att ni försöker
vända er till Sekreterare-Departementet, sade
han slutligen, i det han jemkade sig till
klockan och ringde.

— Jenkinson, sade han till
potatesmos-vaktmästaren, mr Wobbler!

Arthur Clennam, som nu insåg att han
hade företagit sig att storma
Omsveps-expeditionen, fann att lian måste
framhärda deruti, och åtföljde vaktmästaren
till en annan våning, der denne
embots-man visade honom mr Wobblers rum.
Han inträdde och fann tvenne herrar
sittande vid en stor skrifpulpet; den ene
polerade en bösspipa med sin näsduk,
under det den andre bredde sylt på bröd
med en pappersknif.

— Mr Wobbler? frågade den
frem-mande.

Båda herrarne sågo på honom, liksom
förundrade öfver ett dylikt
tillkännagif-vande.

— Och så for han, sade herrn med
bösspipan, som var en utomordentligt
omständlig talare, till sin kusins egendom
och tog med sig hunden på jernväg.
0-värderlig hund. Flög på portvaktarn, då
han sattes i hundboden och flög på
hundvaktaren, då han togs ut. Han fick sig
ett halft dussin karlar i ladan och en bra
samling råttor och dresserade hunden.
Som han fann att hunden präktigt kunde
gå i land med det, föreslog han en täflan
och höll ansenligt på hunden. Då denna
täflan skulle ega rum hade någon f—ns
karl blifvit köpt, min herre, hunden var
rusig och hundens herre förlorade totalt.

0

— Mr Wobbler? frågade dert
fremman-mande.

Den herrn, som var sysselsatt att breda
syltet på brödet, sade, utan att afbryta
sin sysselsättning:

— Hva’ kalla’ han hunden?

— Kalla’ honom Älsklig, svarade den
andre herrn. Sa’ att hunden va’ en
fullkomlig afbild af en gammal tant, som
han hade några förhoppningar på. Fann
honom särdeles lik henne, då han var på
tre qvart.

— Mr Wobbler? sade den fremmande.

Båda herrarne skrattade en stund. Herrn

med bösspipan, som vid undersökningen
deraf, fann dess tillstånd tillfredsställande,
visade den för den andre; och då han
erhöll bekräftelse på sin åsigt, nedlade
han den i ett framför honom stående
for-dral, tog ut kolfven, samt började polera
densamma, under det han hvisslade sakta.

— Mr Wobbler? sade den fremmande.

— Hva’ ä’ frågan om, sade då mr
Wobbler med fullproppad mun.

— Jag önskar veta, sade Arthur
Clennam, som ånyo helt mekaniskt upprepade
hvad hon önskade veta.

— Kan inte ge ér besked, anmärkte
mr Wobbler, som det tycktes till sin
frukost. Aldrig hört talas om’et. Ingenting
att göra me’et. Bäst att fråga mr Clive,
andra dörrn på venster hand i nästa
förstuga.

— Kanske han svarar mig på samma
sätt.

— Mycke’ möjligt. Känner inte te’et,
sade mr Wobbler.

Den fremmande vände sig om och
lem-nade rummet, då herrn med bössan
ropade efter honom: Herre! Hallo!

Han tittade in igen.

— Läs igen dörrn efter er. Ni
släpper in ett f—ns drag!

Några steg förde honom till andra
dörren till venster i nästa förstuga. I det
rummet fann han trenne herrar; numro
ett gjorde just ingenting, numro två
gjorde sammaledes och numro tre hade
samma sysselsättning. De tycktes likväl
haf-va mer omedelbar gemenskap än de
andra med det verkliga utförandet af ex-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free