- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
125

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pä, sednare tider tillaggt ett orangeri, som
stödde sig deremot, men hvars färg man ej
rätt kunde bestämma, ty genom dess
blandning af mörkt tjockt glas och mera
genomskinliga delar, som glänste i
solskenet, liknade det stundom lågor och
stundom oskyldiga vattendroppar; det
föreställde kanske Tattycoram. Man såg ock- 1
så derifrån den fredliga floden med sin
färja, som tycktes moralisera dess
inne-byggare, sägande dem: Sen J, unga eller
gamla, passionerade eller lugna, knotande
eller förnöjda, sålunda rinner floden
alltid. Om också hjertats toner ljuda
disharmoniskt, så spelar dock alltid det
sqval-pande vattnet samma melodi på
färgbåtens stäf. Är efter år far båten på
samma sätt, floden flyter lika många mil i
timmen, här växer vassen, der liljorna,
ingenting är osäkert eller obestämdt, allt
går sin vanliga jemna gång; under det
J, som drifvens framåt på tidens böljor,
ären nyckfulla och obeständiga. *

De hade knappt ringt förrän mr
Mea-gles kom ut för att emottaga dem. Mr
Meagles hade knappt kommit ut förrän
mrs Meagles kom ut. Mrs Meagles hade
knappt kommit ut förrän Pet kom ut.
Pet hade knappt kommit ut förrän
Tattycoram kom ut. Aldrig hade
fremman-de blifvit mer gästvänligt mottagna.

— Här är vi nu, som ni ser, mr
Clen-nain, sade mr Meagles, inpackade inom
våra egna gränsor, som om vi aldrig skulle
ämna att utvidga oss — det vill säga
resa — igen. Det är ej likt Marseille,
här? Här är inget allongande och
mar-shongande?

— Det är verkligen ett annat slag af
skönhet, sade Clennam, i det han såg sig
omkring.

— Nå, kors bevara mig! utropade mr
Meagles, i det han helt förnöjd gnuggade
sina händer, var det inte en ovanligt
rolig tid, då vi lågo tillsammans i
karantän, säg? Vet ni jag har ofta önskat den
åter? Men vi voro också ett för—dt
tref-ligt kotteri.

Det var så likt mr Meagles. Alltid
knotade han öfver allting, då han reste

och alltid önskade han det åter, då han

icke reste.

— Om vi nu hade sommar, sade mr
Meagles, hvilket jag skulle önska för er
skull, och för att ni skulle få se detta
ställe till sin fördel, så kunde ni knappt
höra edra egna ord för fogelsång. Som
vi äro praktiskt folk, tillåta vi aldrig att
någon skrämmer bort foglarne; och som
de också äro praktiskt folk, komma de
hit i myriader. Det gläder oss högligen
att återse er, Clennam (med er tillåtelse’
lägger jag bort mister); jag försäkrar er
hjertligt att vi äro mycket glada
der-öfver.

— Jag har ej blifvit helsad så
hjertligt, sade Clennam — men då han i
detsamma hågkom hvad lilla Dorrit sagt till
honom i hans eget rum, tilläde han
sam-vetsgrannt “mer än en gång“ — sedan
vi spatserade fram och tillbaka och
betraktade Medelhafvet.

— Ah! återtog mr Meagles. Det var
något till utsigt det, var det inte? Inte
för att jag precist vill ha en militärisk
styrelse, men jag skulle ej tycka illa om
lite allongande och marshongande — bara
lite grand — här i grannskapet ibland.
Det är så förb—dt tyst.

Sedan mr Meagles hållit detta loftal
öfver sin tillflyktsorts stillsamma karakter
med en tvetydig skakning på hufvudet,
förde han dem in i huset. Det var just
lagom stort, men ej mer; det var lika
nätt innantill som utanpå, väl ordnadt och
beqvämt. Man kunde märka några spår
af familjens flyttfogelsvanor i de med
öf-verdrag beklädda möblerna och
tafvelra-marne och de öfverhängande tapeterna;
men det var lätt att se, att det hörde
till mr Meaglas’ egenheter att huset
alltid under deras frånvaro skulle hållas i
ett skick, som om de hvar dag väntades
tillbaka. Der fanns en så stor blandning
af kuriositeter, samlade under hans
mångfaldiga utflykter, att man kunde tro sig i
en älskvärd corsars boning. Der fanns
antiqviteter från medlersta Italien,
förfärdigade af de bästa moderna fabriker i
denna industrigren; stycken af mumier
från Egypten (eller kanske från Birming-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free