Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gode far huru mycket hon älskade
honom; att hon höll sig bakom de öfrige
pä vägen både till och ifrån kyrkan och
tog hans arm. Och då han sednare
spat-serade ensam i trädgården, ville han ej
svärja för, att han icke hade en
ögonblicklig skymt af henne, inne i faderns
rum, der hon omfamnade sina föräldrar
med största ömhet och gret, lutad mot
sin fars axel. Sorn sednare delen af
dagen var regnig, voro de tvungna att hålla
sig inne, se på mr Meagles’ samlingar
och fördrifva tiden med samtal. Den der
Gowan hade mycket att tala om och sade
det pä ett ledigt och roande sätt. Han
tycktes vara artist till professionen och
hade uppehållit sig någon tid i Rom;
likväl uppförde han sig mer som en slags
amatör, som tog saken temligen lugnt och
liknöjdt — hans tillgifvenhet för konsten
i allmänhet och sin egen talang i
synnerhet tycktes halta ganska märkbart — så
att Clennam ej rätt förstod sig på honom.
Han vände sig till Daniel Doyce för
att få upplysning, då de stodo
tillsammans vid fönstret och blickade ut
der-igenom.
— Känner ni mr Gowan? frågade han
med låg röst.
— Jag har sett honom här. Han
kommer hit hvar söndag, när de äro hemma.
Han måste vara artist att dömma efter
hans tal?
— Ahja, på sätt och vis, sade Daniel
Doyce, litet vresigt.
— På hvad sätt då? frågade Clennam
småleende.
— Ahjo, han har gått och slagit dank
ibland de sköna konsterna på samma sätt
som man spatserar på Pall Mall, sade
Doyce, och jag tror ej att de bryr sig
mycket om sådana dyrkare.
Då Clemman fortsatte sina frågor, fann
han att familjen Gowan var en atlägsen
utgrening af Barnadarne; och att fadern
till denne Gowan, som förut varit attaché
vid någon utrikes beskickning, sedan
blif-vit pensionerad såsom förvaltare af just
ingenting någorstädes och att han dött
på sin post, i full besittning af sin lön,
som han försvarat till det yttersta. I be-
traktande af denna utmärkta tjenst åt det
allmänna, hade den Barnade, som då
innehade makten, förskaffat enkan en årlig
pension af två eller trehundrade pund af
staten; den Barnade som efterträdde
honom, hade tillaggt åtskilliga svala och
lugna rum i palatset vid Hampton Court,
der den gamla damen ännu bodde och,
tillsammans med några andra gamla
damer af båda familjerna, begret tidens
van-slägtande. Det hade varit något svårt
att välja lefnadsyrke för mr Henry
Gowan, som af sin far, förvaltaren, ärft den
för ens fortkomst i verlden ganska
tvif-velaktiga hjelpen, en helt obetydlig
förmögenhet; särdeles som det då var
något ondt om allmänna sysslor och som
hans snille under hans tidigare ålder
uteslutande tycktes vara af den agronomiska
karakter, som företrädesvis egnar sig åt
odlingen af vildhafre. *) Slutligen
förklarade han att han ville bli målare; dels
emedan han hade en viss tidspillande
fallenhet i den vägen, dels för att förtreta
de Barnadiska cheferna, som ej på annat
sätt hade dragit försorg för honom.
Följden deraf hade blifvit, först, att åtskilliga
förnäma damer funnit det ytterst
anstöt-ligt; sedan att portföljer, innehållande prof
på hans talang, cirkulerat på soiréerna
och med förtjusning blifvit förklarade för
riktiga Claudes, riktiga Cuyps, riktiga
fenomen; slutligen, att Lord Decimus hade
köpt hans målning, hade bjudit
presidenten och medlemmarne af de sköna
konsternas akademi till middagen och sagt
med sin vanliga ståtliga värdighet: »vet
ni det förefaller mig verkligen ligga
utomordentlig talang i det arbetet;“ kortligen,
den förnäma verlden hade tydligen
bemödat sig att göra honom på modet. Men,
hur det än kom till, så hade det
misslyckats. Den fördomsfulla allmänheten
hade gjort ett envist motstånd. Den
hade beslutit att ej beundra Lord Decimi
målning. Man hade beslutit att antaga,
att i livarje befattning, undantagandes ens
*) Det engelska uttrycket "att så sin vildhafre,“
är synonymt med vårt: “att lefva friskt, att ha
sin rummeltid."
Of c. anm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
