Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tror ej ni da ännu var bekant med er
gode vän, eller att han hugnat er med
nägra af de vänskapsbevis han sedan
skänkt er.
1 detta sällskap fann jag en Hicka, hvars
belägenhet i flera fall egde en stående
likhet med min egen; för hvars karakter jag
intresserade mig, ty jag återfann med nöje
hos henne mycket af det uppror emot
egoism och förvändt beskydd, som ga och
gälla under de vackra namnen välvilja,
godhet, omhuldande — samma uppror
jag beskrifvit såsom ärftlig i min natur.
Jag hörde också sägas att hon hade “ett
olyckligt lynne.“ Väl förstående hvad
som menades med den beqväma frasen
och längtande efter ett sällskap med
samma karaktersriktning som jag sjelf, föll
det mig in att försöka befria flickan frän
sin träldom och känsla af oförrätt.
Jag behöfver ej säga att jag lyckades.
Sedan denna tid hafva vi varit
tillsammans, delande med hvarann mina ringa
tillgångar.
TJUGONDEANDRA KAPITLET*
Hrem rider un »ent ita ödully »tlyf
Det var midt under en ovanlig brådska
i affärerna som Arthur Clennatrt gjort sin
onyttiga utflykt till Calais.
En viss barbarisk stormakt med
besittningar af värde på verldskartan, behöfde
några ingeniörer, med snabbhet i
uppfinning och beslutsamhet i handling —
praktiska karlar, som af de bästa råämnen de
funno till hands kunde tillskapa de
verktyg och handtlangare som deras fyndiga
geni funno vara af nöden; och som voro
lika djerfva och påhittiga vid
användandet af dessa råämnen för sitt ändamål,
som i sin föreställning om sjelfva
ändamålet Som denna makt var barbarisk,
kunde man ej begära att den skulle ha
förstånd på att undanstufva en sak af
intresse för nationen i en
Omsveps-Expe-dition, liksom inan gömmer starkt vin i
källare tills dess ungdom och eldighet äro
bortdunstade, och folket som arbetade i
vingården och trampade drufvorna äro
stoft.
Med karakteristisk okunnighet handlade
nätnnda makt efter de mest deciderade
och energiska principer, klart bevisande
att den blott hade idé om Huru det skulle
göras, och visade den mest barbariska
missaktning för den stora politiska
vetenskapen Huru det icke skulle göras. Den
hade verkligen ett visst rått sätt att
handskas hårdt med anhängare af nämnde my-
stiska vetenskap, ifall den påträffade
någon af dessa visa statsmän.
Följaktligen uppsöktes genast de män
som behöfdes, hvilket redan i sig sjelf
var ett högst ociviliseradt och bakvändt
sätt att gå till väga. Sedan de önskade
sujetterna voro funna, behandlades de med
mycket förtroende och aktning —
återigen ett prof af ohjelplig politisk
okunnighet! — och anmodades att genast
komma och göra hvad de hade för afsigt att
göra. Med ett ord, de behandlades som
män, som med allvar tänkte gripa saken
an, och som derföre förbundo sig med
andra, hvilka lika ifrigt tänkte understödja
deras bemödanden.
Daniel Doyce var en af de utvalda.
Ingen kunde ännu förutse om han skulle
bli borta månader eller år. Tillredelserna
för hans afresa och det samvetsgranna
framläggandet af alla detaljer och
resultater utaf deras förenade affärer, hade
förorsakat en stor bradska, och Arthur
Clen-nam hade dag och natt setat vid
pulpeten.
Den första ledighet som erbjöd sig,
hade han begagnat till en skyndsam resa
öfver kanalen, samt lika hastigt farit
tillbaka igen för att taga afsked gf Doyce.
Arthur visade honom nu med
noggrannhet och omsorg tillståndet af deras
affärer, deras vinster och förluster, förbindel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
