Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Den blinde vill leda den blinde,
Pancks! Den blinde vill leda den blinde!
Men Doyce, Doyce, Doyce, min
förorättade kompagnon!
Den tanken kom hans hufvud att
återigen nedsjunka på pulpeten.
Deras förra ställning och tystnad
af-bröts återigen af mr Pancks.
— Har inte varit i säng, sir, sedan
det först kom ut. Varit både uppe och
nere, i hopp att kunna rädda något ur
den allmänna branden. Allt förgäfves.
Allt borta. Allt slut!
— Jag vet, svarade Clennam, mer än
väl.
Ny paus, som Pancks fyllde med en
suck ur djupet af sitt hjerta.
— Annu i går, Pancks, sade Arthur,
ännu i går, måndag, hade jag fast
beslutat att sälja, realisera och göra slut på
eländet.
— Jag kan ej säga detsamma om mig
sjelf, sir, svarade Pancks. Men
underligt är det att jag hört så många
menni-skor säga det de tänkt realisera i går,
bland alla de trehundrasextifem dagarne
på året, om det bara inte varit för sent!
Hans ånglika andedrag, annars så
lustiga att åse, voro nu mer tragiska än
tusen suckar; och från hufvud till fot var
han i detta förrifna, nedsmutsade,
"vårdslösade tillstånd, att han kunnat passera
för ett äkta porträtt af olyckan, hvars
drag knappast kunde urskiljas af brist
på rengörning.
— Mr Clennam — hade ni lagt ut —
allting ?
Han stammade och sväljde och kunde
endast med största svårighet få ut sista
ordet.
— Hvart grand.
Mr Pancks fick åter fatt i sitt stripiga
hår, och gjorde ett sådant ryck att han
slet ut flera testar; sedan han betraktat
dessa med en blick af vildt hat, stoppade
han dem i fickan.
— Mina åtgärder, sade Clennam,
borttorkande några tårar hvilka tyst runnit
utför hans kinder, mina åtgärder måste
genast vidtagas. Den usla ersättning jag
förmår gifva, skall jag gifva. Jag måste
rentvå min olycklige kompagnons heder.
Jag får ingenting behålla för mig sjelf.
Jag måste åt våra kreditorer öfverlemna
den fullmakt att handla med hvad jag så
mycket missbrukat, och arbeta af så mycket
af mitt fel — eller brott — som jag
under mina återstående lifsdagar förmår.
— Ar det omöjligt, sir, att lotsa oss
igenom det närvarande?
— Kan ej komma i fråga. Ingenting
kan nu lotsa oss igenom, Pancks. Ju
förr affärerna komma ur mina händer,
desto bättre för dem. Det är
förbindelser att uppfylla i denna veckan, hvilka
skplle föranleda katastrofen inom några
dagar, äfven om jag, med den vetskap
jag har, kunde fördröja den en enda dag
genom att fortfara som om ingenting vore
på färde. Hela natten har jag tänkt på
hvad som vore att göra; återstår nu att
göra det.
— Icke alldeles ensam, ändå? sade
Pancks, hvars ansigte var så fuktigt som
om hans ånger förvandlats i vatten lika
fort som han med tragiska andetag
blåste ut dem. Tag något juridiskt biträde.
— Kanske det vore det bästa.
— Tag Rugg.
— Det är ej mycket att göra. Han
kan vara lika bra som en annan.
— Skall jag gå efter mr Rugg,
Clennam?
— Om ni har tid. Jag skulle vara
er mycket förbunden.
Mr Pancks satte ögonblickligen på sig
sin hatt och ångade bort till Pentonville.
Medan han var borta lyfte Arthur
ingen gång hufvudet från pulpeten, utan
förblef i samma läge.
Mr Pancks hade med sig sin vän och
juridiske rådgifvare, mr Rugg. Mr Rugg
hade på vägen haft så ampel erfarenhet
af att Pancks icke var vid sina sinnens
bruk, att han öppnade sina juridiska
förhandlingar med att bedja denne herre
vara god och laga sig bort.
Mr Pancks, förkrossad och
undergif-ven, lydde.
— Han är icke olik hvad min dotter
var, sir, när vi började det der
löftesbrottmålet mellan Rugg och Bawkins,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
