Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• Hur kan du veta, du tokiga varelse,
frågade mrs Clennam strängt, att du,
genom att handla så här, tjenar Arthur!
— Jag vet inte någonting säkert, sade
Affery, och om ni någonsin, i hela er
lef-nad, sade ett sannt ord, så var det då ni
kallade mig en tokig varelse, ty ni båda
listiga hafva gjort allt som stod i er makt
för att göra mig sådan. Ni gifte bort
mig, antingen jag tyckte om det eller ej,
och ni har allt sedan fört mig genom så
mycken förskräckelse och drömmerier, som
aldrig någon erfarit, och hvad tror ni väl
jag kan vara annat än tokig? Ni ville
hafva mig sådan; men nu vill jag ej längre
underkasta mig det; nej, jag vill inte, jag
vill inte, jag vill inte, jag vill inte!
Hon slog ännu i luften för att afhålla
alla ankommande.
Sedan hon betraktat henne en stund,
vände sig mrs Clennam till Rigaud. Ni
ser och hör denna galna nienniska. Har
ni något att invända emot att ett sådant
dårhushjon stannar qvar här inne?
— Jag, min fru? svarade han, jag? Det
är en fråga för er!
— Jag har intet att invända, sade hon
dystert. Jag har intet val. Flintwinch,
slutet nalkas.
Mr Flintwinch svarade genom att rigta
en hämdfull blick på sin hustru och sedan,
liksom för att hindra sig att rusa på
henne, stack han båda händerna i västfickorna
och kröp bort i en vrå, derifrån han
bevakade Rigauds rörelser. Denne hade
stigit upp från stolen och satt sig på
bordet. Sedan han intagit denna ogenerade
ställning betraktade han, med uppdragen
mustache och neddragen näsa, mrs
Clen-nams stela ansigte.
— Min fru, jag är en gentleman.
— Om hvilken, afbröt hon med sin
lugna röst, jag har hört mycket
föraktligt, nedrigt, i samband med ett franskt
fängelse och anklagelsen om mord.
Han kysste på fingret åt henne, sägande:
...... Alldeles, alldeles. Om en dam
också! Hvilken galenskap! Huru otroligt! Jag
hade den äran att göra stor lycka då;
jag hoppas att få samma ära nu. Jag
kysser edra händer, min fru, jag är gentle-
man, sade jag, hvilken, då han säger: Jag
vill bestämdt afsluta den eller den affären
nu vid denna sammankomst, äfven
bestämdt slutar den. Jag tillkännagifver för
er att vår sista sammankomst, rörande
vår lilla affär, är inne. Jag hoppas ni är
så nådig att höra, och att förstå mig?
Hennes blickar voro stadigt fästade på
honom.
— Ja! svarade hon.
— Vidare, jag är en gentleman,
obekant med vinningslystna handelsföretag,
men likväl alltid redebogen att emottaga
penningar, såsom medel att befordra sina
nöjen. Ni är väl så nådig att höra och
förstå?
— Knappast behöfligt att fråga,
tycker jag. Ja!
— Vidare, jag är en gentleman, med
det mildaste och älskvärdaste sinnelag,
men hvilken, om han retas, blir ursinnig.
Adla naturer blifva under dylika
omständigheter ursinniga. Jag har en ädel natur.
Då lejonet väckes — det vill säga, då jag
retas — tycker jag lika mycket om att
tillfredsställa min mordlystnad, som att
emottaga penningar. Ni är väl alltid så
nådig att höra och förstå?
— Ja, svarade hon, något högljuddare
än förut.
— Låt ej mig störa er; var så god
och var lugn. Jag har sagt att detta är
vår sista sammankomst. Tillåt mig att
i minnet återkalla de båda föregående.
— Det är ej nödvändigt.
— Död och helvete, utropade han, då
det roar mig! Dessutom jeinnar det
vägen. Första sammankomsten var helt kort.
Jag hade den äran att göra er
bekantskap — samt öfverlemna mitt bref; jag
är en industririddare, till er tjenst min
fru, men mitt artiga sätt hade tillvunnit
mig så mycken framgång, som en
språkmästare ibland edra landsmän, hvilka äro
så styfva, som deras stärkelse, emot
hvarandra, men alltid mjuka inför en utländsk
gentleman med artigt sätt — samt att
anmärka åtskilligt (han såg sig med ett
leende omkring i rummet) angående detta
hedervärda hus, för att försäkra och
öf-vertyga mig att jag hade det utmärkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
