Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon gång? Liksom jag ej visste bättre
än så! Jag tycker jag ser er så stolt
taga fram det, med vissheten att blifva
misstänkt för att hafva fördolt det. Men
på det sättet bedrager ni er sjelf.
Likasom ni bedrager er då ni säger att ni ej
begick alla dessa synder emedan ni var
en kraftig, hätsk, oförsonlig qvinna, utan
emedan ni var en tjenarinna och ett
verktyg och vore bestämd att göra det.
Hvem är väl ni, att ni skulle bli bestämd
dertill? Det är möjligtvis er religion, men
jag tycker att det är bedrägeri allt igenom.
Och jag vill säga er sanningen nu,
medan jag håller på, sade mr Flintwinch,
läggande armarne i kors och med ett
utseende af den löjligaste vresighet. Ni har
till och med velat nedtrycka mig. Jag
beundrar er; ni har en stark själ, stora
gåfvor; men den starkaste själ, de största
gåfvor kunna ej i fyrtio år nedtrycka
en man, utan att han blir härdad deremot.
Derföre bryr jag mig ej om edra blickar.
Nu kommer jag till papperet och märk
hvad jag säger. Ni gömde det
någon-städes, men ingen, mer än ni, visste hvar.
Ni var en verksam qvinna på den tiden,
och om ni ville hafva papperet, kunde
ni sjelf hemta det. Men! Ni blef lam
och då kunde ni ej sjelf taga papperet
om ni ville hafva det. Det ligger många
år i sitt gömställe. Slutligen, då ni hvar
dag väntade Arthur hem och det var
omöjligt att veta hvad han kunde få tag
uti, om han genomsökte huset; då bad
jag er, femtusen gånger, att, om ni ej
sjelf kunde taga papperet, så skulle ni
säga mig hvar det låg förvaradt, så att
jag kunde taga det och bränna upp det.
Men nej — ingen mer än ni vet hvar det
finns; och gif er sjelf alla de ödmjuka
namn ni vill, jag kallar er likväl en
herrsklysten qvinlig Lucifer! En
Söndags-afton kom Arthur hem. Han har ej varit
i rummet tio minuter, förrän han frågar
efter sin fars ur. Ni visste mycket väl
att Glöm icke, på den tiden då hans far
skickade er klockan, endast kunde mena —
då hela den öfriga delen af historien var
slut — Glöm icke det undanstuckna
papperet. Gif upprättelse! Arthurs manér
förfärade er, och papperet skulle
uppbrännas. Derföre innan den der Jezabel —
mr Flintwinch grinade mot sin hustru —
lagt er om aftonen, säger ni mig slutligen
hvar ni förvaradt papperet, ibland gamla
böcker i källaren, dit Arthur begaf sig
på spaning nästa morgon. Men, det fick
ej uppbrännas en Söndagsnatt. Nej, ni
är mycket noga; vi måste vänta till efter
midnatt, då Måndagen ingått. Men, detta
förargar mig och, som jag ej är så noga
som ni, genomser jag dokumentet före
midnatt, för att påminna mig dess
utseende — lägger tillsammans ett annat af
de gamla papperen i källaren, som liknar
det — och sedan, då Måndagen ingått,
och jag skall, i er åsyn, bränna upp det
farliga dokumentet, kastar jag ett annat
papper i elden. Min bror Ephraim,
vaktaren öfver vansinniga (jag önskar jag
hade honom sjelf här, i en tvångtröja)
har haft många arbeten sedan det långa
arbetet tog slut, som han fick af er, men
det ville ej gå bra. Hans hustru dog,
han gjorde dåliga affärer med galningar,
han råkade i klämman, emedan han nära
stekt en patient, som han ville återgifva
förståndet, och han råkade i skuld. Han
flydde nu sin kos med det lilla han kunnat
skrapa ihop, samt en liten gåfva af mig.
Han var här den nämnda
Måndagsmorgonen, afvaktande floden; korteligen, han
reste till Antwerpen, der han gjorde
bekantskap med denna herre. Han hade
färdats en lång väg och jag trodde då,
att han var sömnig; men, nu förmodar
jag att han var full. Då Arthurs mor
varit i hans och hans hustrus vård hade
hon oupphörligt skrifvit — för det mesta
bref till er, böner om förlåtelse. Min
bror hade, tid efter annan, skickat dessa
bref till mig. Jag tyckte att jag kunde
så gerna behålla dem sjelf, som se dem
uppslukade af er, derföre gömde jag dem,
och, då det roade mig, genomläste jag
dem. Som jag var öfverlygad att det v ore
rådligast skaffa bort detta papper, inlade
jag det jemte de andra i ett litet
jern-skrin och läste igen det med två lås; jag
anförtrodde det till min bror samt bad
honom förvara det, tills jag skref derefter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
