Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN YULSÅNG PÅ PROSA 55
— Din egen känsla säger dig att du icke var vad
du nu är, svarade hon. — Men jag är det. Det som
lovade oss sällhet, när vi voro ef hjärta och en själ,
skulle göra vår olycka nu, då vi äro två. Huru ofta
och huru allvarsamt jag tänkt häröver, vill jag inte säga.
Det är nog att jag Zänet däröver och kan ge dig ditt
ord tillbaka.
— Har jag någonsin begärt det?
— Med ord, nej aldrig!
— Varmed då?
— Med en förändrad natur; andra strävanden; en
annan livsatmosfär; och en annan förhoppning som livets
mål. Med allt som i dina ögon gav min kärlek något
värde. Hade det aldrig varit mellan oss som det varit,
tillade flickan och såg på honom vänligt men fast,
skulle du då, säg mig det, vilja försöka vinna mitt
hjärta nu? Ack nej!
Han tycktes medgiva sanningen av detta antagande,
ehuru mot sin egen vilja. Efter ett ögonblicks strid
med sig själv sade han: — Du kan icke mena vad
du säger.
— Jag skulle med glädje tänka annorlunda, om jag
kunde, svarade hon, det tar jag himlen till vittne på.
Men när /ag insett en sanning, sådan som denna, vet
jag hur avgjord och oemotsäglig den är. Om du vore
fri i dag eller i morgon, skulle du då välja en fattig
flicka, när du i själva dina förtroligaste stunder med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
