Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1831.) JÄTTELIKT FOSSILT DJUB. 153
i Brasilien, på Perus Cordillera, i Nordamerika upp till Behrings
sund, måste vi skaka hela jorden i dess grundvalar. Dessutom
leder en undersökning af La Platas och Patagoniens geologi till
den åsigten, att alla förändringar i landets utseende härröra af
långsamma oeh gradvis försiggångna förändringar. Af fossiliernas ut-
seende i Europa, Asien, Australien, samt i norra och södra Ame-
rika framgår, att de vilkor, som äro gynnsamma för större dägg-
djurs trefnad fordom samtidigt måtte varit rådande öfver hela jorden ;
men ännu har ingen vågat en gissning angående beskaffenheten
af dessa vilkor. Svårligen kunde det hafva varit en förändring
i luftvärmen, hvilken på samma gång skulle hafva omintetgjort
invånarne i de tropiska, tempererade och arktiska breddgraderna
på begge halfkloten. Genom Lyell veta vi med visshet, att de
stora däggdjuren lefde efter den tid, då flyttblock fördes ned till
breddgrader, dit nu isberg aldrig anlända; af bindande, fast in-
direkta skäl känna vi att Macrauchenian äfven lefde långt efter
istiden. Utrotade menniskan, såsom man antagit, efter sin första
invandring i Sydamerika, det ofatta Megatherium och andra trög-
djur? I så fall måste vi åtminstone se oss om efter någon annan
orsak till utrotandet af den lilla tucutucon i Bahia Blanca och de
många fossila råttorna samt andra små däggdjur i Brasilien. Lika
litet kan väl någon tänka sig att en torka, om också ännu strängare
än den, hvilken förorsakat sådana förluster i La Plata-provinsema,
skulle kunna förstöra hvarje individ af hvarje art från södra Pata-
gonien till Behrings sund. Hvad skola vi säga om hästens ut-
döende? Felades det bete på dessa slätter, hvilka sedan gifvit
uppehälle åt tusen sinom tusen afkomlingar af den stam, som in-
fördes af spanjorerna? Hafva de sedan införda arterna förtärt fö-
dan för sina stora föregångare? Skola vi tro att Capybaran
tagit Toxodons föda, Guanacon Macrauchenians, de nutida små
tandlösa djuren sina talrika, jättelika urbilders? I sanning, ingen
företeelse i jordens långa historia är så förvånande, som det vid-
sträckta och ofta upprepade utdöendet af dess invånare.
Men om vi se ämnet ur en annan synpunkt, skall det synas
mindre inveckladt. Vi besinna icke alltid huru djupt okunniga
vi äro om vilkoren för hvarje„ djurarts tillvaro; ej heller ihåg-
komma vi alltid, att det linnes någon hållhake, som ständigt före-
bygger den alltför snabba förökningen af hvarje organisk varelse,
som blifvit lemnad i sitt naturliga tillstånd. Tillgången på föda
förblifver på det hela densamma; men benägenheten hos hvarje
djurart att förökas genom fortplantning är geometrisk och dess öf-
verraskande verkningar hafva ingenstädes visat sig i mera för-
vånande grad, än i fråga om de europeiska djur, hvilka förvildats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
