- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
212

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212 MAGELHAENS SUND.–– SYDKUSTERNAS KLIMAT. [kap. XI.
satserna så väl i luftstreck som landets hela utseende mellan Elds-
landet och Patagonien, och skilnaden ådagalägges ytterligare, i
insektfaunan. Jag tror icke att de hafva en art gemensam, åt-
V minstone är insekternas karakter mycket olika.
Om vi vända oss från landet till hafvet, så skola vi finna det
senare lika ymnigt försedt med lefvande varelser, som det förra
är torftigt utrustadt med dylika. Öfverallt på jorden lemnar en
klippig och delvis skyddad strand inom en gifven rymd uppehälle
åt ett kanske större antal djurindivider än något annat läge. Det
finnes ett hafsalster, som till följe af sin betydenhet förtjenar en
särskilt beskrifning. Det är ”kelp” eller Macrocystis pyrifera.
Denna alg växer på alla klippor från lågvattenmärket till ett stort
djup, både på yttre kusten och inom kanalerna Jag tror att
man’ under Adventures och Beagles resor icke upptäckte en enda
klippa nära ytan, utan att denna flytande hafsalg var förtöjd vid
densamma. Den goda tjenst den sålunda lemnar de fartyg, hvilka
segla vid denna stormiga kust, är påtaglig och den har säkert
räddat många från skeppsbrott. Jag känner få ting,sa förvå-
nande, som att se denna växt trifvas och växa midt ibland det
vestra hafvets stora brottsjöar, hvilka ingen klippmassa, den må
vara aldrig så hård, länge kan motstå. Stjelken är rund, slemmig
och slät och håller sällan en tum i tvärmått Några stjelkar till-
samman äro tillräckligt starka att kunna uppbära tyngden af de
stora, lösa stenar, vid hvilka de sitta fastvuxna i hafsvikarne
inne i landet. Och dock äro somliga af dessa stenar så tunga,
att en person knappast kunde lyfta dem in i båten, sedan man
dragit upp dem till ytan. Kapten Cook säger i sin andra resa,
att denna växt vid Kerguelens land höjer sig från ett större djup
än tjugufyra famnar; ”och emedan den icke växer i lodrät liktning,
utan bildar en mycket skarp vinkel med bottnen och mycket , af
densamma sedan utbreder sig många famnar på hafsytan, har jag
berättigade skäl att påstå det somliga af dessa alger växa till en
längd af sextio famnar och deröfver”. Jag tror icke att stammen
till någon annan växt uppnår en så stor längd, som tre hundra
sextio fot, såsom kapten Cook uppgifver. Kapten Fitz Koy fann
dessutom, att den växte upp från det större djupet af fyratiofem
* Dess geografiska utbredning är mycket stor. Den finnes från de
sydligaste holmarne vid Cap Horn ända till 43:e breddgraden pa ostkusten,
hvarom mr. Stokes upplyst mig; men på vestkusten såsom dr. Hooker säger
mig, utbreder ban sig till San Fransisco i Kalifornien och kanske ända till
Kamtschatka. Yi få på detta sätt en ansenlig latituds-utsträckning och da
Cook, som noga måste hafva känt till arten, fann den vid Kerguelens Land,
icke heller mindre än 140° i longitud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free