Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Robinsons första sjöresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son kom fort nog i dem och sprang upp för
ka-juttrappan, men långsammare gick det för
Robin-son. Han blef yr i hufvudet, när skeppet började
kränga. Ena ögonblicket reste det sig, och andra
ögonblicket sjönk det undan, så att han trodde,
det bar bums till bottnen. Vinden tjöt i vanter
och tåg, kajutdörren slog igen med en förskräcklig
smäll, och hela skeppet skakades våldsamt. Det
svindlade för Robinsons ögon, och han trodde, hans
sista stund var kommen. Nu förstod han, hvad
sjösjuka ville säga.
Ån blixtrade det, så att hela himlen tycktes
stå i lågor, än var det mörkt som i en säck, och
åskan rullade med väldigt dån. Regnet föll i strida
strömmar, och böljorna gingo skyhöga. Ån hördes
rop och tunga steg från däcket, än blef det tyst,
så att han trodde, att vågorna ryckt hela
manskapet med sig och lämnat honom ensam på
fartyget.
Då kom det en blixt så skarp, att hela
kajutan ett ögonblick tycktes stå i lågor, och
ögonblicket därpå hördes ett brak så våldsamt, att
Robinson aldrig hört något liknande. Han halkade
ner från bänken, då skeppet reste sig, och han
blef liggande på golfvet utan att våga stiga upp.
Ännu en blixt och ännu ett åskslag! Så hörde han
tunga steg och höga rop.
— Kapa tågverket!
— Alle man till pumparna!
— Två fots vatten i lasten!
Han väntade, att en störtsjö skulle bryta in i
kajutan, men han kunde dock ej stiga upp. Han
slöt ögonen, höll sig fast i ett bordsben och
snyftade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
